1.9.2011

Månadens bild – september

Ett flammande minne

C. W. Wibergs silhuett av Åbo brand

Himlaranden flammar i rött och glödande orange. Jäktande gestalter tecknar sig i svart mot de darrande lågorna. En del försöker rädda sin egendom ur de brinnande husen, andra för sina barn i säkerhet längs de förkolnade gatorna. Husdjur springer omkring. Människokedjor bestående av kvinnor, åldringar och barn bär vatten till brandplatsen. Männen klättrar upp för stegar för att tömma sina vattenämbar på den brinnande Domkyrkans tak. Elden sprider sig ändå girigt från det ena trähuset till det andra och det är svårt att se genom den tjocka röken. Kaos sprider sig. Åbo brinner.

Den fjärde september är det Åbo brands årsdag. Åbo har brunnit allt som allt 31 gånger, men branden 1827 var den mest förödande och samtidigt den största stadsbranden i de nordiska ländernas historia. Branden förstörde nästan hela staden och lämnade 11 000 invånare bostadslösa. C. W. Wibergs silhuettverk föreställande Åbo brand är troligen gjort strax efter branden och kan betraktas som en levande samtidsskildring av den tragedi som drabbade staden.

Detta pappersarbete, som skyddas av glas och guldram, visar Åbo domkyrka i lågor och brinnande hus på olika håll i staden, allting detaljerat utklippt som konstfull spets. Människor bär vatten i räddningskedjor och brandsprutor sprutar vatten på hus som slickas av lågor. Nertill på verket finns två fenixfåglar som håller upp en skylt med datum för branden. Fenix är en mytisk eldfågel, som brinner och återuppstår ur askan. Runt bilden löper en text, som berättar att den ståtliga staden brunnit till aska.

Eldsvådan bröt ut på Aningaisbacken i Carl Gustav Hellmans hus kring nio på kvällen. En kraftig vind spred hastigt elden bland de tätt bebyggda trähusen, alla släckningsförsök till trots. Man hoppades att Aura å skulle hindra elden från att sprida sig ännu längre, men vid midnatt hade branden spritt sig också till andra sidan av staden. Släckningsarbetet försvårades inte bara av stormen utan också av brist på karlfolk: större delen av stadens borgare var på marknad i Tammerfors och studenterna hade ferier.

Det finns mycket minnesuppgifter om Åbo brand, och också kulturhuvudstadsåret har i många sammanhang hämtat inspiration från denna olycka och de historier den gett upphov till – för utställningar och scenkonst, och för kulturhuvudstadens färger. En del samtidsdokument är mycket personliga. Åbo akademis observator, sedermera professor Argelander, som gjorde observationer i observatoriet i Vårdbergsparken noterade i sin observationsdagbok branden kort och koncist: Här blev observationerna avbrutna av en fruktansvärd eldsvåda, som lade hela Åbo i aska.

Traditionen berättar att silhuettverkets skapare C. W. Wiberg från början var sjöman till yrket. Han grundade ett handelsföretag i centrum av Åbo, förmodligen i trakten av Puolalagatan. Silhuettverkets ägare Ulrika och Gustaf Ahlman hörde till Wibergs vänkrets. Hans hustru Matilda kallades inom familjen familjärt för ”pappa-moster”. Verket torde ha hängt i biblioteket på släkten Ahlmans gård Metsämäki från år 1853 till 1976. År 2011 donerades detta unika silhuettverk, med sitt till kulturhuvudstadsåret så väl anslutande motiv, till Åbo museicentral och införlivades i Åbo stads konstsamling.

C. W. Wiberg
Åbo brand, s.a.
silhuettklipp, 54 x 63,5 cm

Foto: Åbo museicentral /  Raakkel Närhi