För samlingen, för användaren, för betalaren

Vi som jobbar på, med och för bibliotek gör klokt i att lita på låntagare och läsare

Att fundera på anskaffnings- och avskrivningsfrågor är ingenting nytt under solen, inte heller innanför bibliotekens väggar. Mindre bibliotek tvingas regelbundet ta ställning, eftersom utrymmen och ekonomiska resurser är mer begränsade än på större bibliotek. Då organisationen inte har råd att köpa in ”allt som publiceras”, måste personalen helt enkelt överväga, jämföra, välja och gallra.

Åbo stadsbiblioteks sits är däremot delvis lättare; det finns anslag för anskaffning på bred front. I synnerhet beträffande utgivningar på finska handlar det inte om vilka titlar, utan närmast/ofta om hur många exemplar.

”Portvaktsrollen” rimmar väl inte så bra med dagens samhällsklimat. Finlands statsminister Juha Sipiläs brandtal om avreglering (”norminpurku”), den planerade social- och hälsovårdsreformen (Sote) och Finlands nya alkohollagstiftning är exempel på viljor och försök att ta ansvar och kontroll från myndigheter och ge till folket. Mera frihet och svängrum för enskilda medborgare, vilket förstås innebär mera individuellt ansvar.

Storebrorsfasoner är inte direkt populära (då stat och kommun står för sådana insatser – i sociala medier kan det däremot passa bra att vara varandras storebröder, men det är en annan femma). Frasen som myntats av (historikern) Louis Blanc, och återvänts av bland andra (kommunisten) Karl Marx och (anarkisten) Peter Kropotkin, ”av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov”, känns aktuell.

Lästa böcker förbättrar kursen

Allmänna bibliotek finansieras med samhällets resurser. Skattebetalare kunde ses som aktieägare, andelslagsmedlemmar i Ab Bibliotek Oy. Användare, besökare, kunder betalar årligen summor av varierande slag (förstås, också icke-användare). Och bibliotekens strävan är i allmänhet att förse sina samlingar med centrala, viktiga, efterfrågade verk, biblioteksmaterial som kan vara till både nytta och nöje. På många sätt och vis är låntagares önskemål, intressen och läsvanor upphöjda till ”norm” eller tumregel. Böcker och annat biblioteksmaterial anskaffas inte för samlingen utan för skattebetalaren, användaren.

Ett annat ideal är att bereda rum för nytt material, att avskriva böcker nästan i samma takt och mängd som de köps in. Att inte mönstra ut ur bibliotekens samlingar är att misshushålla med skattemedel. Oformligt tilltagande samlingar skulle innebära krav på allt större utrymmen och det kostar (mer än det smakar). Men på samma sätt som ifråga om anskaffningar, är det inte portvaktsambitioner och censur som bör vara utslagsgivande då bibliotek gallrar i hyllorna.

Biblioteksmaterialets skick, antal exemplar av titlar, efterfrågan, cirkulationshastighet är synpunkter som avgör. Klart att också innehåll kan vara tungan på vågen, om det till exempel är förlegat, hälsovådligt, felaktigt. Däremot inte om det handlar om meningsskiljaktigheter, ideologi, religion, politiska uppfattningar och rena rama åsikter.

Bild: Gunnar Högnäs

Demokrati och samhällsdebatt förutsätter tillgång till åsikter

Vi som jobbar på, med och för bibliotek gör klokt i att lita på låntagare och läsare, deras omdömesförmåga. Dessutom är det – med tanke på medborgaraktivitet och samhällsdeltagande – bara hemåt om böcker och tidningar av olika, vitt skilda slag samsas i hyllorna.

Som biblioteksanvändare uppskattar jag själv, och förväntar mig, att få låna också kontroversiella verk, som ur min synvinkel är rentav ”anstötliga, vidriga” et cetera. Ett fungerande och öppet samhälle förutsätter åsiktsutbyten över gränser. Och hellre lånar jag ett verk vars innehåll jag inte har mycket till övers för, än understöder personen bakom ekonomiskt (genom att tvingas köpa det).

I vilket fall som helst, att kunna delta i samhällsdebatter kräver tillgång även till meningsmotståndares inlägg. Diskussioner som bara hålls inom respektive bubblor är inte så fruktbara i längden.

Om skribenten

Gunnar
Högnäs
Informatiker
Åbo stadsbibliotek
Gunnar Högnäs har varit anställd vid Åbo stadsbibliotek sedan början av år 2003. Före det fungerade han som kultursekreterare i över tio år vid ÅAS. Till fritidsintressen hör läsning, i synnerhet av tidningar, tv, filmer, bloggeri, dikt- och insändarskriveri, bänkidrott, fotografering och en massa andra saker mellan trädtoppar och jord.
Nyckelord: