Tonernas land

Vi har alla ett område mellan öronen som kallas för Tonernas land!

Vi har alla ett område mellan öronen som kallas för Tonernas land! År 1900 skrev Axel von Kothen 36 takter Patria som jag gjorde orkestreringen till. Och på slutet citeras Tonernas land omkring tonen F för Finland! Finna det fina landet, eller det land som kallas för Tonernas land, att välja toner i det, och i tonmarken så dem; vad kommer efter femtio år av lera, det kommer allt möjligt samlade, tristanitis och Wienerschulekris och allt sådant. Men på slutet kommer den fina hymnen som har den smiliga tersen, tonen F – i vilken tonart? F är durters i Dess-dur! Och tonerna till vänster och höger, MI och SOL, är E och G, Europäische Gemeinschaft eller Ewigkeit eller East and Gest, anyway, det är ternärt, inte binärt.

“Are you ready? Look then!” That’s what we have!

Inte off-on utan si eller så, eller wait until you are ready to take the decision which is the way Finnish people act, and do it naturally. Because we have occident and orient and we are in between. With this attitude we should also receive and consume musical vibrations in the field of tones, in this land of tones, where Sibelius gjorde hundöron, korvamerkitsi, just before the higher octave and just before the lower octave. In the lower octave with a whole tone Re-DO, in the upper with a semitone Si-DO, which is Swedish for “Are you ready? Look then!” That’s what we have!

Toivoisin että ihmiset olisivat sen verran interaktiivisesti valveutuneita, että he ymmärtäisivät etteivät voi odottaa enempää kuin kahdentoista sävelen hypermyceliumin, koska säveliä ei ole enempää. Sibeliuskin lopetti ”det här går inte och tassen på” kromatisoituaan viimein ES-sävelelle joka on niin kaukana toonika C:stä kuin vain päästään, kuusi siihen suuntaan tai kuusi toiseen suuntaan, dis-molli eli es-molli, ja siinä sävellajissa hän kirjoitti Berceusen! Es, Suomi, Segerstam! Men F för att finna det fina landet, missä oikeastaan sitten pitäisi RAKATA se alue, mitä kokee kun soi musiikin sävelmiä. Ja vaalia sitä ja rakata! Ja kun se on aina uusi niin se on rakaUS! Tämä on Suomen kieltä!

Vi kan vara stolta över att den längtan som kommer i sången Nordens text, som är grund för Sibelius sjunde symfoni, är också grunden för VARFÖR mycelierna i mellanöronen på herr Müller-Berghaus tvingade honom till att formulera att ”hur ska jag som utlänning nu förklara det där att också jag känner en dragning till Die Kalewainen in Pochjola, det här är mitt sätt och jag har upplevt det så här”. Han skrev en hel stor opera, med Sampo som brinner av själens lust och energi och det hela!

Motto för vårt Finlandsår är egentligen inte tonerna i operan men VARFÖR de måste formuleras!

Motto för vårt Finlandsår är egentligen inte tonerna i operan men VARFÖR de måste formuleras! Som dom måste att ånyo levandegöras och formuleras varje gång en homo sapiens, är det då en finländare eller en utlänning, så är det i alla fall det som är viktigt att det alltid kommer en ny motivation till det som klingar, för musik är inte DET-SOM-KLINGAR utan VARFÖR! det-som-klingar klingar som det klingar NÄR det klingar!

Suomi-vuotemme motto ei olekaan oopperan sävelet vaan se MIKSI ne on muodostettu! Ja miten ne tulee uudestaan ja uudestaan tehdä eläviksi ja muodostaa joka kerta kuin homo sapiens, oli sitten suomalainen tai ulkomaalainen, ne kuulee, sillä tärkeää on, että aina tulee uusi motivaatio sille mikä soi. Sillä musiikki ei ole SE-MIKÄ-SOI vaan MIKSI! Se-mikä-soi soi niin kuin se soi SILLOIN kun se soi!

Leif Segerstam