Utställningen, som visar de olika faserna av restaureringen av Åbo slott, visas i Södra salen i Åbo slott.

Utställningen berättar om restaureringen av Åbo slott, som gjordes åren 1946–1961. Restaureringen var under planering ända sedan slutet av 1800-talet och restaureringsarbetet inleddes 1939. Då tillsatte utbildningsministeriet en delegation för att leda restaureringen, och beviljade anslag för att planera restaureringen. Överarkitekten Matti Välikangas utnämndes till ordförande för delegationen, och de bästa experterna i branschen utnämndes till medlemmar i delegationen. Arkitekten Erik Bryggman anställdes som huvudplanerare, och magister Iikka Kronqvist för att leda de byggnadsarkeologiska undersökningarna. Planeringen kom bra igång, men avbröts då vinterkriget bröt ut. Redan innan krigen var slottet totalt förfallet på insidan, men situationen blev ännu mer tröstlös i juni 1941, då Sovjetunionens flygvapen bombade hamnen. Slottet träffades av en brandbomb, och allt som kunde brinna fattade eld och blev förstört. Bara de starka murarna stod kvar.

Hamnområdet efter branden 1941. Foto: Museicentralen/Yrjö Paldan

Ett omfattande restaureringsprojekt

Åbo slotts betydelse som ett nationellt värdefullt objekt garanterade att restaureringen kunde inledas direkt efter kriget. Det konkreta arbetet inleddes i april 1946, och efter 15 år av hårt arbete firades resultatet med pompa och ståt 4.5.1961. Restaureringen blev fördröjd på grund av materialbristen efter kriget och finansieringen, eftersom det efter kriget fanns många brådskande objekt som behövde återuppbyggas i landet. För forskningen var det en stor fördel att arbetet framskred långsamt. Slottet dokumenterades sten för sten, och i forskningsarbetet som från 1949 leddes av Carl Jacob Gardberg klargjordes byggnadens historia. Byggnadens historia blev en del av riktlinjerna för de grundläggande lösningarna i restaureringen.

 

Restaureringen av huvudborgen var det största restaureringsprojektet som genomförts ända tills då i Norden. Också de valda principerna var reformerande: allting som kunde repareras reparerades, och endast sådana delar rekonstruerades där man kunde vara säker på den gamla strukturen och det gamla utseendet. Men, som det ofta går i stora projekt, fick också den rena idealismen som i början fanns i byggnadsarbetet på slottet göra kompromisser på sina ställen. Erik Bryggman gav sin arkitektur typiska moderna drag i de nya lokalerna: förhallen, trapporna som förenar olika våningar och rutter, och utställnings- och föreläsningslokalerna som inreddes på vinden. De nya takkonstruktionerna och konstruktionerna i mellanbottnarna gjordes av armerad betong, men kläddes över och gömdes bakom ytmaterialen i fest- och museilokalerna med tegelvalv, takpaneler och golv. Husets omfattande teknik blev inte heller synlig. Mest diskussion under arbetet väckte Slottskyrkan och den medeltida Kungssalen, delegationens medlemmar var av olika åsikt. Rekonstruktionslinjen vann. 

125 år sedan Erik Bryggmans födelse

Att utställningen förverkligas just i år har att göra med att det är 125 år sedan Erik Bryggman (1891–1955) föddes. Huvudborgen i Åbo slott är också ett fint exempel på resultatet av ett smidigt samarbete mellan far och dotter, arkitekten Erik Bryggman och inredningsarkitekten Carin Bryggman. Erik skapade de nya konstruktionerna som stöder de gamla murarna och de arkitektoniska förutsättningarna, som Carin med varsam hand färdigställde till en fungerande musei- och festlokal. Efter Erik Bryggmans död slutförde arkitekten Olli Kestilä arkitekturdesignen.

I samband med utställningen som berättar om restaureringen av slottet visas teckningar som Erik Bryggman gjorde 1920 och 1927, under sina resor till Italien. Teckningarna visas fram till slutet av 2016.