31.01.2023
När den nioåriga Vesa Tiainen flyttade till Jyrkkälä år 1972 var han helt tagen.
– När jag första gången kom in och skulle gå på toaletten så gick kissbrådskan om när jag märkte att det fanns ett badkar! Jag hade aldrig sett något sådant! Vi syskon bråkade om vem som fick sitta där. Mamma ropade ”kom bort ur badet innan ni blir till russin!”. Det var lite som att gå till simhallen, fast mycket mindre förstås, minns Vesa.
Sett ur en nioårings perspektiv var Jyrkkälä till en början alldeles enormt med sina stora hus och gårdar. Som bäst fanns det tvåtusen femhundra invånare, kanske till och med tretusen, och i de flesta lägenheter bodde stora barnfamiljer.
– Det berodde nog på att hyresnivån i varje fall på den tiden var relativt låg jämfört med andra ställen, tror Tiainen.
I synnerhet gemenskapen har gjort stort intryck på Tiainen. Trots att han ibland har bott på andra ställen, har kärleken till Jyrkkälä förblivit stark.
– Det känns som att man har en magnet i ryggen, när man gång på gång återvänder. Och som ni kanske märker så känner jag fortfarande nästan alla som bor här. Mannen kan fara från Jyrkkälä, men Jyrkkälä finns alltid i mannen, säger Vesa sammanfattningsvis.
Nyckelord: