Daniela Tunturi jobbar som lärare inom småbarnspedagogik på det nyligen öppnade svenskspråkiga Daghem Port Arthur. Jobbet med barn är givande och månsidigt.

Daniela Tunturi

Ålder: 52
Bor: Egnahemshus i Pargas
Hemma från: Född och uppvuxen på Åland, utbildad i Åbo
Familj: Man och 3 barn
Utbildning: Barnskötare och socionom
Fritidsintresse: Spendera tid med familj och vänner, motion, trädgårdsarbete och inredning
Livsfilosofi: Lyssna inte med avsikten av att svara, utan lyssna med avsikten att förstå

Det nya Daghemmet Port Arthur öppnade sina dörrar i augusti och ersatte Skolgatans daghem. Totalt har daghemmet sex grupper plus en skiftesgrupp och de flesta grupper har två lärare och en barnskötare. Tunturi jobbar på småbarnsgruppen Styrbord. Hennes arbetsuppgifter är varierande. 

– Mina arbetsuppgifter innehåller pedagogisk dokumentation och att ansvara för den pedagogiska verksamheten så att den överensstämmer med lagen, läroplanen och barnets individuella plan. Småbarnspedagogiken handlar först och främst om vad som är bäst och rätt för barn, berättar Tunturi.  

Tunturi har alltid velat jobba med barn. Tidigare har Tunturi varit med och byggt upp olika enheter, till exempel boende- och daglig verksamheten i Villa Käldinge i Nagu och gruppfamiljedaghem i Pargas. Hon är väldigt nöjd att hon också får vara med och bygga upp nya traditioner i ett nytt daghem. Tunturi berättar att speciellt finlandssvensk kultur kommer att vara starkt närvarande i daghemmet. Planerna är till exempel att under svenska veckan lyfta fram finlandssvensk kultur genom musiklekstunder och teater och på Luciadagen ordna ett luciatåg.

Att jobba med barn är mycket givande och mångsidigt, den ena dagen är inte den andra lik. 

– Att vara pedagog kräver att kunna vara iakttagande, sensitiv och bemötande. Pedagogerna hjälper barnen till exempel att sätta ord på känslor eftersom det ibland är svårt för dem. Det är viktigt att utgå från situationerna som uppstår istället för att hålla strikt schema. Barnen är mycket omedelbara och det krävs fingertoppskänsla hos pedagogen. Man får snabb feedback från barnen eftersom de röstar med sina fötter, skrattar Tunturi. 

Daghemmets innovativa tankesätt attraherade Tunturi till Åbo

Innan sin nya arbetsroll i Port Arthur jobbade Tunturi 13 år inom småbarnspedagogiken i Pargas. Hon kom till Port Arthur eftersom hon ville ha förändring och nya utmaningar och utveckla professionellt. Just Port Arthur attraherade henne eftersom i daghemmet utövas Reggio Emilia -pedagogik, vilket överensstämmer med hennes tankesätt om hur barn borde växa och lära sig. Pedagogiken betonar barnets roll som unik aktör och siktar på att barn får lära sig genom att utforska, observation och dialog i en trygg miljö.

Tunturi berättar att lekens roll i barnets utveckling är oerhört viktigt och under dagen är det fokus på leken. Genom leken forskar barn i olika ämnen och utvecklar nya färdigheter.

– Det nya daghemmet är väldigt fint och modernt: vi har faciliteter för olika slags lek- och lärmiljöer, till exempel ett laboratorium där barnen kan forska kring olika ämnen. Att inte erbjuda för mycket material utan låta barnen vara kreativa, experimentera och utforska sin omgivning både inom- och utomhus är ett bärande tankesätt i Port Arthur. Vi uppmuntrar barnen att skapa kreativitet genom att låta barnen fundera och hitta på lekar och leksaker från de ”rika materialen” såsom natur- och återvinningsmaterial, berättar Tunturi.

Barnen är huvudpunkten i dagen

Coronatiden har varit utmanande men med positiva tänkesätt, flexibilitet och bra ledarskap har daghemmet bemästrat utmaningarna. Tunturi betonar att i daghemmet skapar man vi-känsla och förstärker både personalens och barnens styrkor.

Istället för att tänka bara på sin egen grupp betonar vi i dagiset vi-känsla

– Vi jobbar med gruppöverskridande verksamhet. Alla pedagoger och barn har sina egna styrkor som vi förstärker på olika sätt. Alla av oss är olika och det är viktigt att skapa möjligheter istället för hinder, säger hon.

När Tunturi berättar om sitt jobb kan man känna hennes entusiasm och engagemang. När man frågar henne vad hon drömmer om inom ramarna för sitt jobb tystnar hon för en stund och svarar sedan: 

– Drömmen är nog här och nu; att jag får vara här och skapa en fin framtid för barnen och sluta min arbetsdag med tanken att jag faktiskt har gett något till dem. Barnen är huvudpunkten i dagen och det är därför jag jobbar här. 

 

Text och bild: Iiris Yli-Junnila

En kortare version av denna artikel finns även publicerad i Turkuposti, Åboposten 4/2021.