Forskning: Anders Ramsays resa från Stockholm till Paris 1887 – nya bekantskaper och gamla vänner

Motiven i de yrkesfotografers fotografier som Anders Ramsay klistrat in i sitt resealbum, mest på grund av sitt intresse för historia, berättar om resandets olika traditioner, men även om hans personliga intresse

Affärsmannen Anders Ramsay (1832–1910) gjorde år 1887 en för honom ovanlig resa utan resmål utgående från Stockholm. Under denna resa fotograferade han en del själv och köpte fotografier av sevärdheter tagna av yrkesfotografer. Kameran, fotografiapparaten, hade Ramsay anskaffat samma år den 18 maj, varefter hans goda vän Erik Nordström handledde honom i fotografering. Ramsay anskaffade även en andra kamera, en mindre dold västkamera, en ”spionkamera” av märket Geheim-Camera.

Interiör från Anders Ramsays arbetsrum på Hamburger Börs. Erik Nordström i hörnet med turkiska divanen och statyn av Antinous. Foto: Anders Ramsay / ÅMC.

Resans mål kom att bli Paris, där Ramsay bosatte sig för en tid. Denna resa blev senare ett fotografialbum med bildtexter, ett narrativt kronologiskt förlöpande resealbum rubricerad ”Fotografiskt album andra delen. Från Stockholm till Paris 6 Augusti – 7 September 1887.” Albumet ingår nu i samlingen Anders Ramsay i Åbo museicentrals fotografiska samlingar. Ramsay är även känd som författare. Han skrev sina memoarer och utgav dem 1904–1907. Biografin heter Från barnaår till silfverhår - skildringar. Under rubriken På vägen mot slutet 1877–1907, verkets åttonde och sista avdelning, skriver han om resan:

”Det kännes underligt att resa, när man ej har något mål för resan, utan man gör det endast för att förnöta tiden. Detta var den enda gången i mitt lif jag varit i en sådan situation. Det bar af söderut.”

Anders Ramsay vistades vid denna tid i Stockholm och hade precis avsagt sig från posten som verkställande direktör för aktiebolaget Thetis, ett företag han grundat som ägnade sig åt impregnering av tyger, läder och lädervaror. Detta gav honom ett eftersträvat lugn, men han hade ändå en känsla av tomhet, overksamhet och ledsnad, en existens utan mål och ett bortdåsande i slöhet. Han upplevde en känsla av ensamhet. Alla hans närmaste vänner och bekanta hade lämnat staden för den varma mattande sommaren eller flyttat till annan ort. Detta gällde även goda vännen operasångaren Filip Forstén, som lämnat operan och antagit plats som sånglärare vid konservatoriet i Wien. Ramsay brukade i allmänhet bli inbjuden att vistas på bekantas och vänners villor eller egendomar en eller ett par dagar, men denna sommar tillfredsställde detta inte Ramsay. Han beslöt sig för en resa:

”Hvart? Ja det visste jag icke, men det kunde vara nästan likgiltigt, blott att jag fick ett ombyte. Något mål för resan hade jag icke, någon brådska på färden ej heller, slumpen skulle få bestämma allt.”

Innan resan kunde börja sålde Ramsay en del av sina Thetis-aktier och realiserade sitt lösöre, det vill säga de möbler han själv anskaffat samt annat han inrett sina rum med på hotell Hamburger Börs under de år han bodde där. Detta skulle gott och väl täcka kostnaderna för resan samt en tid därefter. För färden packade han endast en liten reskoffert, vilket skulle underlätta tullkontrollerna vid gränsövergångarna. Allt det hemtrevliga, sköna och personliga på rummen, böcker, papper, föremål och kläder packade Ramsay ner i två lådor. De ställdes i förvar för att eftersändas ”till den ännu obekanta plats, där jag till slut skulle hamna.”

Drottningholm, Ulriksdal, Värmdö...

Enligt memoarerna lämnade Ramsay Stockholm i medlet av juni, men han döljer en dryg månad, resealbumet är daterat från den 6 augusti. Det visar sig, då man bläddrar i ett tidigare album ”Stockholm Maj – Juli 1887”, att orsaken var umgänge vid olika besöksmål eller vistelser hos någon bekant på dess lantställe eller villa, som Ramsay inte nämnt. I albumet finns fotografier från besöksmål som Drottningholm, Ulriksdal, Hasselbacken, Kungsträdgården, Nackanäs, Kastellholmen, Mosebacke samt Strömbadet och badhuset på Skeppsholmen. På tidslinjen besökte Ramsay Filip Forstén den 14 juni för att ta farväl av honom, och åkte därefter den 20 juni ut till Drottningholm i sällskap av Erik Nordström. Midsommar firade han på Lämshaga Gård på Wermdö; i sällskapet där ingick Oscar Bäckström som följde med på resan ända till Köpenhamn. Den 8 juli blev han av Söderlund bjuden på en avskedsmiddag på Sofieberg gård, i sitt tal tackade Anders Ramsay för de tre år han bott och företaget Thetis verkat på Hamburger Börs. I medlet av juli, den 17, Sveriges Derbydag, följde han med kapplöpningen på Ladugårdsgärdet. De sista bilderna är av goda vännen Marcus von Frenckell tagna i Lidingöbro den 30 juli.

På resande fot. Porträttbild av Anders Ramsay. Foto: Alfred Dahllöf / ÅMC.

Mot Köpenhamn

I början av augusti gick resan sedan söderut. Först till Malmö där Ramsay, enligt den mellan bladen inklistrade hotellnotan, hade logi den 7–11 augusti på Hotel Kramer. I resealbumet, ett rött album med läderrygg med texten ”Photographie” i guld på pärmen, har han klistrat in två fotografier från Malmö strax efter två porträttbilder av sig själv i resdräkt, som han låtit ta hos Dahllöf i Stockholm.  Motiven är enligt det nedskrivna under bilden ”Stora torget, Rådhuset och Landshöfvdings Residenset” samt ”Hôtel Cramer”. De är bilder yrkesfotografer tagit och som fanns att köpa. Resan fortsatte till Helsingborg, var han infriade ett löfte att gästa konsul Victor Brink som var aktiv inom kulturlivet. Skådespelare, sujetter, vid dramatiska teatern i Stockholm, var samtidigt på turné och ”spridde lif och munterhet i det Brinkska huset, där de voro som hemma”.

Ramsay hade under sin resa för vana att äta ute eller sitta kväll i något sällskap. Det förekommer inga andra måltider än frukost på hans hotellnotor. I Helsingborg bodde han på Hotell Mollberg, notan är kvitterad betald den 16 augusti. Enligt notorna spenderade Ramsay utöver logi, som var kring 2 eller 2.50 kronor i dygnet, och en blygsam frukost som bestod av kaffe och bröd, dagligen en summa på vatten, någon alkoholdryck samt cigarrer. Dygnskostnaden var kring 5 kronor, därtill tillkom dylika avgifter som bärare, ljus eller ”ciggar”.

”Oscar Bäckström, den glade, genomtreflige kamraten” står det skrivet bredvid Bäckströms porträtt

Bland bilderna från Helsingborg finns en porträttbild av Bäckström, Anders Ramsays reskamrat. ”Oscar Bäckström, den glade, genomtreflige kamraten” står det skrivet bredvid Bäckströms porträtt. Andra fotografier i albumet berättar att Ramsay i Helsingborg hade intresse för fästningen Kärnan och utsikten däruppifrån. Även Stora torget omgivet av byggnader, ett av dem Hotell Mollberg. Dessa fotografier är av unga Alfred Nilson (1866–1948) och andra yrkesfotografer. Ramsay var begynnande amatörfotograf, men han förevigade för det mesta människor, sina vänner och bekanta. I början av det första fotografiska albumet har han skrivit om sin fotografering: ”Många glada minnen kunde derigenom bevaras, liksom äfven mången bild af personer som lefvat, verkat och umgåtts.”

Lotten Dorsch-Bosin och Oscar Bäckström på vallen till Kronoborg slott. Foto: Anders Ramsay / ÅMC.
Lotten och Oscar vid hörnet av Kronoborg slott. Foto: Anders Ramsay / ÅMC.

Resan fortsatte från Helsingborg över sundet till Helsingör i Danmark där Anders Ramsay och Oscar på Kronoborgs slott umgicks med den svenska skådespelaren Lotten Dorsch-Bosin. Charlotta Dorsch hade bott i Helsingfors 1872–1875 och där verkat som skådespelare vid Nya teatern (senare Svenska teatern), innan hon 1874 gifte sig med regissören och skådespelaren Axel Bosin. Från Kronoborgs slott finns det flera fotografier tagna av Ramsay där Lotten och Oscar har ställt upp sig i olika poser: ett där Lotten och Oscar står bredvid varandra på vallen till Kronoborg, ett där de går efter varandra på stigen vid ett hörn av Kronoborgs slott och ett var de står i portalen till innergården av slottet. Eftersom Kronoborg slott är förebild till slottet Elsinore i Shakespeares teaterpjäs Hamlet, finns det två bilder [inte så lyckade tyvärr] av Lotten Dorsch-Bosin vid ”Hamlets grav” och ”Ophelias källa”. Albumet innehåller även två vyer, en från hotellet Marienlyst över havet och en från ångbåtsbryggan i Helsingör mot Kronoborg slott, som Ramsay sannolikt själv tagit. Efter bilderna från Kronoborg finns det flera fotografier, även interiörbilder, av Fredriksborgs slott. Dessa fotografier är tagna av yrkesfotografer, inköpta och inklistrade i resealbumet av ett kulturellt och historiskt intresse.

Från Fredriksborg gick resan i sällskap av Oscar Bäckström vidare till Danmarks huvudstad. I Köpenhamn tog Ramsay den 16 augusti in på Hotel Dagmar vid Vester Boulevard och träffade vännen ingenjör Axel Weström, som var Thetis första aktietecknare. Han hade flyttat från Berlin och i Köpenhamn inrättat en egen impregneringsaffär, som dock inte verkade bli lönsam. Under sin vistelse i Köpenhamn satt Ramsay för övrigt en afton den 18 augusti enlig det nedskrivna under ett fotografi, på Paviljongen i Klampenborg i sällskap av Arvid Ödman [möjligen svensk operasångare] och fru, herr och fru Fick, fröken Almati och Oscar Bäckström. Det var den sista kvällen i Köpenhamn för hotellnotan är betald den 19 augusti. I resealbumet finns från Köpenhamn inklistrade fotografier av den gamla Operan, skulptören Thorvaldsens museum, Rosenborgs slott, Börsen och rådhuset vid hamnen samt musikpaviljongen på Tivoli. En del besöksmål, som Thorvaldsens museum och Tivoli, hade han besökt redan under sin första resa till Paris 1863.

Paviljongen i Klampenborg. Foto: Okänd / ÅMC.

I Tyskland: badkultur och katedralen i Köln

Från Köpenhamn gick resan till Hamburg där Anders Ramsay bodde på hotellet Hamburger Hof vid Jungfernstig den 20–21 augusti. I Hamburg hade Ramsay sällskap av grosshandlare A. Rydberg med fru den 20 augusti, då de enligt fotografier tagna av Ramsay och det nedskrivna, långsamt ”promenerade i vagn” i ett villaområde i Hamburg. Besöket i Hamburg blev kort, kanske för att kostnaderna på kontinenten var märkbart högre än i Sverige eller för att Ramsay till följande reste till Segeberg i Holstein för att besöka gamla goda vännen Adolf Wickel, som en tid under 1870-talet bott i Helsingfors. Wickel var nu disponent för den badanstalt hans bror Henrik Wickel inrättat. Badinrättningen beskriver Ramsay i boken som ”en alldeles ny, ganska stor och elegant anläggning, som genom sitt vackra läge och grannskap med Hamburg tycktes hafva framtiden för sig.”

Solberg gård i Segeberg, Holstein. Foto: Okänd / ÅMC.
Adolf Wickel på terrassen till Solbad, Stora sjö Segeberg i bakgrunden. Foto: Anders Ramsay / ÅMC.

Under sin vistelse på Solberg gjorde Ramsay och Wickel i sällskap en sjötur på Stora Segeberg sjö med ångslupen ”Suomi”, namngiven till minne av Adolf Wickels vistelse i Finland, och en dagsutflykt i öppen vagn till närbelägna Traventhal. I Segeberg har Anders Ramsay tagit flera fotografier: en porträttbild av Adolf Wickel ute på terassen med Stora Segeberg sjö i bakgrunden, en bild av ett badsällskap och Adolf Wickel samt två bilder från sin balkong, det ena mot Stora Segeberg sjö och det andra mot staden Segeberg. Även Ramsay själv är förevigad på ett fotografi stående vid ett ”eremithus” i en park [möjligen Traventhal].

Utfärd till Traventhal. Adolf Wickel, Herr Witte från Hamburg och arkitekt Prüss med sina hästar från Segeberg och jag. Foto: Okänd / ÅMC.

Resan till Köln gick över Crefeld, där Ramsay under ett par dagar hälsade på vännerna ingenjör och kemist Leonard Hvass och företagsägare Büschgens. Hvass, som arbetat för Thetis i Stockholm, arbetade nu som kemist på bolaget G. Büschgens & Co., ett företag Thetis hade ett licenskontrakt med. Från Crefeld fick Ramsay sällskap av en svensk ung mansperson, som han senare kom att fotografera utanför Domkyrkan i Köln. Under den bilden står det: ”Herr Holmberg från Stockholm, som följde mig från Crefeld till Cöln.” I Köln bodde Anders Ramsay på Hôtel du Dôme och blev där bekant med hotellvärden herr Metz, som delade intresset för fotografering. Ramsay skriver:

”Som jag var road af fotografi, hvilket vid denna tid ej var något så vanligt som nu, begaf jag mig med min camera följande morgon på vandring för att knäppa af några intressanta vyer. I vestibylen mötte jag värden på stället, äfven han ifrig amatörfotograf. Han bad att få följa med för att visa mig några platser, särskildt lämpliga för ändamålet. Då han var mycket språksam och tillgänglig, med äkta tyskt gemüth, blefvo vi under denna promenad snart så bekanta som om vi varit gamla vänner. Vid hemkomsten presenterade han mig för sin familj och inbjöd mig på middag.”

Skiss från södra fasaden. Domkyrkan i Köln. Foto: Anders Ramsay / ÅMC.
Med lilla apparaten från södra fasaden. Domkyrkan i Köln. Foto: Anders Ramsay / ÅMC.

Anders Ramsay har därefter i Köln fotograferat flera bilder med olika vinkling: ”Skizz från södra façaden”, ” Med lilla apparaten från södra façaden” [fotots diameter 42 mm, Geheim-Cameran], ”Vue tagen från taket på Herr Adolf Metz hus”. Familjen herr Metz med fru och barn har Ramsay förevigat i ett gruppfotografi utanför katedralen i Köln. Han trivdes väl i sällskap av familjen och gästade dem dagligen. I gengäld bjöd han familjen på en kvällssupé på Flora-Garten zoologiska trädgård, vilket familjemedlemmarna uppskattade. Enligt hotellnotan från Dom-Hôtel, som är ställd på den 25–28 augusti, vistades Ramsay i Köln en halv vecka. Tiden måste ha flugit i väg, för Ramsay skriver i boken, att hans vistelse i Köln blev fördröjd i tio dagar [sic!].

Hotellvärd herr Adolf Metz och hans familj utanför Domkyrkan i Köln. Foto: Anders Ramsay / ÅMC.

Efter avresan från Köln gjorde Anders Ramsay ”den vanliga Rhen-turen till Wiesbaden”. Han övernattade i Bingen på Hotel zum Weissen Ross den 28–29 augusti, och hade således tagit in samma dag han avreste från Köln. I resealbumet finns trots allt flera fotografier inklistrade av sevärdheter och besöksmål längs med Rhendalen, de är alla tagna av yrkesfotografer, en av dem Carl Hertel (1832–1906) från Mainz. I Wiesbaden tog Ramsay in på Rhein-Hôtel, åter samma dag den 29 augusti som han avrest från Bingen. Rhenturen och vistelsen i Wiesbaden blev således allt som allt kort, i boken skriver Ramsay att han ”fann [allt] lika torrt och ledsamt som förut.” 

Nerobergets tempel med utsikt över Wiesbaden. Foto: Okänd / ÅMC.

Här tar fotografierna i resealbumet slut den 29 augusti, men i boken kan man läsa att resan fortsatte via Frankfurt, Mainz och Darmstadt till universitetsstaden Heidelberg, ett av resans huvudmål. Staden Heidelberg belägen i Neckardalen fann Ramsay romantiskt skön. ”Alt Heidelberg” var en favoritplats för honom. I Heidelberg kunde man uppleva livet i en universitetsstad, göra utflykter med ångslupar på den vackra floden, promenera utmed dess stränder, eller till skogbevuxna höjder med härligt sköna slottsruiner. Det är antagligen här den egentliga resan tar slut, den 7 september enligt dateringen nedskriven på resealbumets titelblad.

Eiffeltornet gör intryck på världsutställningen 1889

Efter det här gick Ramsays resa vidare till det nya och för honom obekanta. Först till Baden-Baden, den fashionablaste badorten i Tyskland. Ramsay tog där en kur och drack av hälsokällans vatten. Efter att ha gjort en tripp till Schweiz, kom Ramsay till Strassburg, ”en gammal ganska intressant stad”, som även var ett nytt besöksmål för honom. Efter att ha sett Strassburg singlade Anders Ramsay slant – skulle han fortsätta västerut till Paris eller norrut hemåt? Slanten föll krona, och Ramsay reste till Paris, den för honom bekanta staden där han denna gång kom att stanna ett par år. Han bodde först i innerstaden, men flyttade senare ut till La ville d´Avry. Där hyrde han en mindre stuga, för stadens hotell och pensioner höjde på priserna på grund av den inkommande världsutställning. Ramsay beslöt sig för att stanna i Paris för att se världsutställningen ”Exposition universelle 6 maj – 31 september 1889”, anordnad för att fira hundraårsjubileet av franska revolutionen 1789. Eiffeltornet var överlägset allt annat och hela utställningen storartad, och han hade där haft många glada stunder, njutit, fröjdats och jublat i hopen.

Hemresan som började i december 1889 efter höstregnen, gick först till Crefeld, där han träffade ingenjör Hvass. Därefter fortsatte han till Adolf Wickels nyanskaffade egendom Grönwold i södra Holstein. I Sverige besökte Ramsay släktingar i Göteborg och Alingsås, innan han reste till Stockholm för att ta vinterbåten till Hangö. Ramsay återvände till sitt hemland Finland i slutet av december, till Helsingfors anlände han i början av år 1890.

Resan innebar brytning med det gamla

Resan och vistelsen i Paris, tiden efter avsägningen från Thetis och flytten från Hamburger Börs till hemkomsten, kom tillsammans att ta två och ett halvt år. För Ramsay var resandet en del av hans levnadssätt, men denna resa år 1887 var av annan karaktär. Anders Ramsay lämnade allt bakom sig, posten som verkställande direktör i Thetis och ämnade byta boningsplats, kanske även flytta tillbaka till Finland. Han hade kommit till en vändpunkt i sitt liv. Den främsta orsaken till uppsägningen var att han inte var nöjd med sin ställning som verkställande direktör då han blivit lovad ordförandeskapet i aktiebolaget. Han hade också en annan syn på var metoden att impregnera tyg Thetis innehade kunde marknadsföras, inte lokalt i Stockholm eller Sverige, utan ute i Europa. Anders Ramsay besökte under sin resa flera av sina vänner, varav en del var anknutna till företaget, såsom ingenjör Axel Weström och ingenjör Leonard Hvass. Även denna resa blev en affärsresa. I Paris gjorde Ramsay åter en del försök att övertyga fabrikanter, sist ingenjör och affärsman Leon Thomas, att ingå licensavtal för impregnering av tyger, innan han sålde de sista aktierna för att resa tillbaka till Sverige och Finland.

I Paris återförenades han med Erik Nordström, som invigt honom i fotografering innan avresan från Stockholm. Nordström hade fört ett flanerande liv och var i penningknipa men tvangs i Paris till slut ”till ett ordnat arbete, blef först biträdande, sedan egen fotograf, och hade som sådan sedermera god framgång i England.” Här framstår en fråga, om inte Ramsays resa till Europa även var en begynnande amatörfotografs resa, företagen för att föreviga landskap, resmål, människor och händelser. Detta hade Erik Nordström och Ramsay sysslat med i början av sommaren 1887 i Stockholm med omnejd. Ramsay förliknar sig själv med författare i slutorden till sina memoarer med en konstnär, som efter hemkomsten från sina långa vandringar, ställer ut alla de tavlor han målat på en exposition. En del bilder är bättre, en del sämre: stämningsbilder, figurteckningar en face eller i profil, skisser, karikatyrer och genrebilder. Detta gäller även för hans fotografialbum.

I resandets historia anses de äldsta resorna vara pilgrimsfärder till heliga platser

Motiven i de yrkesfotografers fotografier som Anders Ramsay klistrat in i sitt resealbum, mest på grund av sitt intresse för historia, berättar om resandets olika traditioner, men även om hans personliga intresse för teater, opera, musik, skulptur och arkitektur. I resandets historia anses de äldsta resorna vara pilgrimsfärder till heliga platser. I Ramsays resealbum kan vi se en interiörbild från slottskyrkan vid Fredriksborgs slott i Danmark, exteriörer och interiörer av domkyrkan i Köln och en bild av en relikkista i Heliga Ursulas kyrka i Köln. Tidiga är även hälsoresorna till kurorter, hälsobrunnar och gynnsamt klimat. Ramsay gästade badanstalten på Solberg i Segeberg och besökte Wiesbadens societetshus med kursal. I Baden-Baden, den fashionablaste kurorten i Tyskland, tog han en hälsokur. Övriga grundläggande orsaker till resor har varit handel, krig och korståg. Otaliga fotografier av hamnar, torg, slott, slottsruiner, fästningar, kloster och kyrkor i albumet berättar om det. Intresset för Rhendalen, en handelsled med fästningar, slott, hamnar, kloster, marknadsplatser och städer, har grunden i detta.

Utsikt från Rossel över Rehn mot sidofloden Nahe och staden Bingen. Foto: Carl Hertel / ÅMC.

Ett senare slag av resor är bildnings- och studieresor utomlands till lärosäten och den kulturellt bildande ”grand tour”-resan, som i senare tid ofta avslutade utbildningen. Anders Ramsay hade bott i Paris 1863 och därpå följande år rest till Italien, kulturens vagga, där han besökte Florens, Pisa, Neapel, Rom och Venedig. Efter återkomsten till Paris fick han en inbjudan av sin reskamrat Albert Wight att besöka England och Wights gods Braboeuf-Manor. Resan till Paris och Italien 1863–1864 och sommaren i England kan väl liknas vid en ”grand tour” -resa. Men bäst förliknas Ramsays resor med den förmögna elitens resor i Europa. Hans resa utan resmål i slutet av sommaren 1887 representerar en framväxande ny kultur och Ramsay den nya eliten som under sin fritid reste med kamera, förevigade landskap och sevärdheter, umgicks, bodde på hotell och tog del av nöjen. De lätta och bekväma kommunikationerna med tåg och ångbåt gjorde detta möjligt för en allt större grupp.

 

Källor

Ramsay, Anders. Från barnaår till silfverhår - skildringar. V Afdelning I Frankrike 1863, VI I Italien och England 1864, VII Skiftande öden 1864 – 1876, VIII På vägen mot slutet 1877 – 1907. Söderström & C:o förlagsaktiebolag, Helsingfors 1904 - 1907.

Åbo museicentral samling Anders Ramsay. Fotografialbum: Första delen. Stockholm Maj – Juli 1887; Fotografiskt album andra delen. Från Stockholm till Paris 6 Augusti – 7 September 1887.

Litteratur

Dahlgren, Anna. Ett medium för visuell bildning. Kulturhistoriska perspektiv på fotoalbum 1850–1950. Makadam förlag, Göteborg 2013.

Kostiainen, Auvo – Ahtola, Janne & al. Matkailijan ihmeellinen maailma. Matkailun historia vanhalta ajalta omaan aikaamme. SKST 977. SKS, Helsinki 2004.

Anders Ramsay fotoalbum finns i söktjänsten Finna.fi

 

Tietoa kirjoittajasta

Annika
Winberg
Projektarbetare
Åbo museicentral