En gåva till fästmön

Därför utvecklades rockbladen till riktiga praktstycken

Då man förr begav sig ut på fiske- eller sälfångsresor ingick det en hel del väntande. Som tidsfördriv tog ofta männen med sig något hantverk, till exempel ett litet brädstycke som kunde snidas till ett vackert rockblad – något man ofta gav i gåva till sin fästmö. Den skulle alltså vara imponerande och därför utvecklades rockbladen till riktiga praktstycken av vår folkkonst.

De mest dekorativa rockbladen gjordes i Österbotten och på Åland. I jämförelse med dessa kan rockbladen från Egentliga Finland verka rätt primitiva och klumpiga: håldekorerade brädor, ofta med en taggrad i övre kanten. Det är just på grund av sin outvecklade form som rockbladen i Egentliga Finland anses utgöra den äldsta typen.

Rockbladet från Korpo är troligen från 1700-talet. Foto: ÅMC / Mikko Kyynäräinen

I den sydvästfinska skärgården finns också blad som till form liknar de åländska. Gemensamma drag är ett runt motiv nedtill, varifrån bladet utvidgar sig uppåt och toppas av en krona.

Detta rockblad från Korpo är anspråkslöst om man jämför det men österbottniska eller åländska motparter. Däremot är den sannolikt äldre. Man kan ändå urskilja drag av skärgårdens rockblad: den tvådimensionella formgivningen med det runda motivet nedtill. Särskilt intressant är krönet, där taggraden kombinerats med en kronaktig form i mitten.

Rockbladet representerar kanske inte den mer sentida dekorativa traditionen som uppkommit på annat håll, utan snarare en ”ursprungsform”. Säkert har den ändå varit en välkommen gåva som någon skärgårdsflicka med stolthet kunnat fästa vid sin spinnrock.

John Björkman, forskare
Åbo museicentral