Konditionscykel

Efter första världskriget var Åbo Finlands centrum för både varvs- och cykelindustrin. Bland dem fanns Tunturipyörä, som fick sitt namn efter den engelska så kallade High Land cykeln.

Fri internationell konkurrens medförde svåra tider för 1950-talets cykelindustri, precis som industrin kämpar i dagens globala marknad. Tunturi anpassade sig bäst till förändrade förhållanden. Förutom cyklar togs mopeder i produktion. Sammanlagt producerades mer än 400 000 fortskaffningsmedel för hela befolkningen.

Prototyp av Tunturis motionscykel W1. Foto: ÅMC / Mikko Kyynäräinen

Tunturi utvidgade sin produktion till att omfatta även konditionscyklar, vilket i sig inte framstår som en innovation. Det är trots allt en cykel som trampas på ställe utan att förflytta sig framåt, och kräver förvaringsplats. Trots detta har konditionscykeln förtjänat sin plats vid Pappa-Tunturins sida i Finlands historiska museum. De är jämbördiga innovationer inom Åbos industri.

Utvecklingen av konditionscykeln var grundlig. Systemet att mäta effektiviteten patenterades, omfattande pedalernas motstånd, mått och klocka. Konditionscykeln i museets samling är en prototyp av W1, som kom till försäljning 1969. Olika versioner av W1 såldes i mer än en miljon exemplar. Betydelsen av sunda livs vanor och kondition var i stigande, Yleisradio producerade programmet Kuntonurkka med pausgymnastik för hemmamammor.  Televisionen lade grunden för konditionscykelns framgång; de utgjorde en kombination av underhållning och kondition i eget vardagsrum.

Olli Immonen, museidirektör
Åbo museicentral

Översättning: ÅMC/kommunikation