Kritpipa och gjutform från Nagu

På landsbygden slängdes trasiga pipor på gödselstacken

Till tobaksrökning användes från 1500-talet fram till 1800-talet pipor gjutna i vit lera. Pipornas kallades på grund av färgen för kritpipor.

Typologin är lätt att förstå också för en lekman: ju mindre piphuvudet är, desto äldre är pipan – tobak var ju inledningsvis ett dyrbart njutningsmedel. Den keramiska, långhalsade pipan gick lätt sönder eller slets i användningen. Då rökning med tiden blev rent av var mans olat, behövdes stora mängder pipor.

För arkeologerna som utforskar avlagringar i stadsområdet är delar av kritpipor ett vanligt fynd. Variationer i dekorationerna är en viktig ledtråd då man ska datera övriga fynd i samma utgrävning. På landsbygden slängdes trasiga pipor på gödselstacken, och därför hamnade de så småningom ut på åkern. Då åkrarna efter skördetiden plöjs, och jorden är en smula torr, kan man på åkrarna längs med Aura å se ca 2-3 cm långa bitar av piphalsar. Har man tur kanske man hittar ett piphuvud.

Månadens föremål är en gjutform i mässing och en pipa som gjutits i den. Piphalsen är över 70 cm lång. Formen kommer från Nagu, där Fortuna Faience Fabrik tillverkade kritpipor åren 1839–1867. Formen har kommit till stadens museisamling genom en donation från Joh. och Lotten Fogelberg från Nagu år 1909.

Kari Hintsala, forskare
Åbo museicentral

Foto: Åbo museicentral/Mikko Kyynäräinen