I medlet av juni öppnade Klosterbacken sina portar igen efter en omfattande infrastrukturuppdatering. I samband med renovering av värme-, el- och vattennät genomgick också utställningarna en varsam uppdatering av innehåll och teknik.

Klosterbackens biljettkassör Charlotta Rosenberg är nöjd med resultatet.

– Det är mycket bekant fortfarande, men med lite mera information både i interiörerna och digitalt. Fokus ligger numera på personhistoria, och det är väldigt intressant. Man känner nog igen sig, och vi har lagt till lite lager till det som redan fanns, berättar Charlotta.

Utställning om tidigare Klosterbacksbor ger en inblick i områdets historia. Foto: Klosterbackens Facebook.

Charlotta säger att besökarna är jätteintresserade och vill veta mera om området och utställningarna. Ibland har man föruppfattningar och bilder om som kanske är lite felaktiga, som till exempel att Klosterbacken är en medeltida hantverkarby. Man tycker att det är idylliskt och skulle vilja bo på området. 

– På sommaren är ju allt ganska idylliskt, men man kanske inte kommer att tänka på att man måste bära in vatten, att man förr inte hade elektricitet och en massa bekvämligheter som vi idag tar för givna.

Unik stämning i ett unikt friluftsmuseum

För Pargasbördiga Charlotta med en magisterexamen i folkloristik från Åbo Akademi är jobbet på Klosterbacken en fullträff – och tvärtom. Språkkunniga människor med känsla för kundbetjäning är viktiga för museernas service.

– Det är folkkulturen och folkhistorian som intresserar mig och som gjorde att jag sökte hit från början. Jag började här som guide 2016, och varvar fortfarande kundarbetet i kassan med guidningar på svenska, säger Charlotta.

Den trevliga stämningen som besökaren får njuta av öser ur museets sociala gemenskap och Klosterbackens unika arbetsmiljö. Under hantverksdagarna i augusti samlas fortfarande tiotals hantverkare på området. 

– På hantverksdagarna brukar vi få specialbesök. Många har varit med länge, och alla kommer inte på nytt, ibland på grund av hög ålder eller för att de inte sysslar med det mera. Men vi har också en ny generation av lite yngre hantverkare på gång. Ganska många sysslar med sina hantverk på sidan om, och kommer gärna till museet för att visa upp sina kunskaper, berättar Charlotta.

Modisten arbetar i sitt rum. Foto: Klosterbackens Facebook.

Klosterbackens klädkammare imponerar

På sommaren när personalen klär sig i epokdräkter är det lätt att leva sig in i den historiska miljön. Charlotta öser på med berömmet när museets epokdräkter kommer på tal. Till dräkthelheten som hon bär hör styckemössa, kjol och livstycke. I år är klänningen grön och livstycket rött. Variationen bland dräkterna och dock stor, och personalen bär den helhet som passar bäst in i de olika interiörerna.

Sömmerskan tillverkar museets epokdräkter av handvävda tyger. Foto: Klosterbackens Facebook.

– Jag har sett tyget vävas i vävstolen, jag har sett det på sömmerskans bord och sedan har jag fått bära den färdiga dräkten. Man känner hur annorlunda kvaliteten är, tyget är mjukt men tungt och tjockt. Man ser hur mycket tid och möda som ligger bakom alla kläderna. Man förstår hur värdefulla kläderna är, men också hur länge dom håller. Dom anpassas till bärarens behov år efter år. När någonting går sönder kan det fixas till, klänningar kan sys om till kjolar. Känslan att få på sig nytvättade och nystrukna kläder efter att ha använt dem i några veckor i sträck… Man känner sig ren och fin.

Audioguider, ny belysning och nya textskyltar lockar till besök utanför högsäsong

När det så småningom skymmer och grönskan går mot höstens färgprakt kan det vara ganska mysigt i museet. I samband med renoveringsarbetet har friluftsmuseet fått mera belysning som gör det lättare att röra sig i gränder och stugor. Audioguider och texter i interiörerna finns tillgängliga på tre språk.

– Folk har intresse för att komma hit och uppleva Klosterbacken utanför högsäsong. Kom och se årstiderna växla, tipsar Charlotta till slut.

  • Text: Sunniva Solstrand
  • Foto av Charlotta: Ville Mäkilä
  • En förkortad version av artikeln finns publicerad i Åbopostens nr 3/2022.