Sök
Konstnären Maaria Wirkkalas (f. 1954) tredelade konsthelhet Kunskapens tecken är ett minnesmärke över det gamla akademihuset, den tidigare Åbo Akademi samt akademins arvtagare, dagens kunskapstörstande forskare, som fortfarande förenas av samma upptäckarglädje och vetskapens törst.
Statyn föreställande Henrik Gabriel Porthan (1739–1804), formgiven av Carl Eneas Sjöstrand (1828–1906), är det första minnesmärket i Finland som finansierats genom en nationalinsamling. Den avtäcktes i högtidliga former den 9 september 1864.
Henrik Gabriel Porthan var en betydande akademiker, insatt i finsk historia, kultur och geografi. Han främjade idén om en finsk nation. Under sin livstid utmärkte han sig inom forskning i finsk kultur: folkdiktning, filologi, arkeologi, kyrkohistoria och geografi.
På Åbo huvudbibliotekets innergård betar en gul kalv, Miina Äkkijyrkkäs (f. 1949) Sweet Yellow Melon. Konstverket kombinerar ett tungt industrimaterial med ett för konstnären typiskt tema: en lite klumpig men känslig vårkalv.
Skulptören Jussi Vikainens (1907–1992) granitskulptur Minnesmärke över slaget vid Summa restes år 1965 på initiativ av Summas traditionskommitté i Egentliga Finland till minnet av slagen under vinterkriget 1939–1940. Politisk verksamhet var livlig under tiden då minnesmärket restes, och flera krigsminnesmärken restes även i Åbos stadsbild.
Vikainens skulptur avbildar både den enorma förödelsen förorsakad av artilleribeskjutningen, och ett hopp ingivet av två intakta granitpelare.
Karin Widnäs (f. 1946) Kimono avtäcktes den 15 januari 2011, på öppningsdagen av Åbos år som europeisk kulturhuvudstad. Konstverket består av specialtillverkade tegel med formen av en japansk kimono, som lagts runt skorstenen på ett vattenreningsverk. Teglens gjutform har tillverkats av IDO:s keramikfabrik utgående från en gipsform gjord av konstnären.
Bronsskulpturen Isbelagt hav av Raimo Utriainen (1927–1994) restes av Åbo stad år 1961 till vintersjöfartens ära. Konstverket finns vid Aura å nära hamnen, där handels- och fraktfartyg har trafikerat i århundraden. Ingraverat i sockeln finns namnet på grundaren av ångbåtsaktiebolaget Bore, sjökapten August Uppman. Bore, eller Rettig Group Ltd., var banbrytare inom vintersjöfarten i Åbo.
Micha Ullmans (f. 1939) miljökonstverk Nord är ett minnesmärke över områdets historia. Konstverket hör till de verk som skaffades till Åbo stads konstsamling i samband med stiftelsen Pro Culturas miljökonstprojekt, och de för en dialog med platsernas historia. På Varvstorget fanns tidigare ett båtvarv, och granitelementen, som reser sig i olika höjd över markytan, kan ses som hänvisning till pålar som används i båtbygge. Granitblocken bildar ett fiktivt skeppsskrov, liksom en hedersbetygelse till alla de fartyg som glidit längs med ån ut mot världshaven.
Bildkonstnär Oona Tikkaojas (f. 1976) Kurragömma består av trettio små bronsskulpturer gjorda av barn, som finns utplacerade längs med Aura ås västra strand. Projektets tema var självporträtt. Skulpturerna kan hittas mellan Martinsbron och Slottsparken på ställen som barnen själva har valt. Allra roligast är det att leta efter skulpturerna utan karta eller instruktioner.
Kain Tappers (1930–2004) Tidens ström är ett minnesmärke över passerande stunder, tidigare generationer och platsens föränderliga karaktär. Samtidigt är konstverket en kartmarkering som berättar om det förflutna: Tidens ström markerar linjen där Stortorgets kant låg före Åbo brand år 1827.
Formgivningen av kraftledningspelarna planerade av konstnärsgruppen Studio Nurmesniemi (grundat 1981) har som utgångspunkt ett nytt sätt att förena grov teknik med det omgivande landskapet. Det sexdelade verket förenas med de tekniska elkonstruktionerna med sådan lätthet, att det knappt går att urskilja estetiken från teknologin – om det ens är nödvändigt. Utöver den funktionella aspekten ger pelarna en rytm och visuell sammansättning åt den omgivande miljön.
Kraftledningspelare förvärvades till staden i samband med stiftelsen Pro Culturas miljökonstprojekt år 1995.
I skulpturgruppen Lekande barn, monterad på en stödvägg i betong, finns tio figurer i fem olika delar. Konstverket med barnmotiv är en metafor över kultur- och näringslivets olika delområden.
Barnen, som avbildas i par, representerar förutom konsten även jakt och jordbruk (med pilbågen och hackan som tecken), handel och hemslöjd (vågen och spinnrocken), samt fiske och sjöfart (fiskar och fartyg). Skulptören Into Saxelin (1883–1927) representerade nästan klassicismen till sin stil, och han avbildade ofta kvinnor och barn i sina skulpturer.
Skulpturen Trumslagarna, som restes med stöd av medel donerade av Björneborgs regements gille, är belägen på Åbos gamla kasernområde. Niilo Savias (1903–1976) konstverk är en påminnelse om regementets långa traditioner och det ljudlandskap som flyttade med Björneborgs brigad från Åbo till Säkylä år 1963. Skulpturen avtäcktes på Björneborgarnas dag den 7 augusti 1966.
Outi Sarjakoskis (f. 1950) miljökonstverk bär ett mångtydigt namn. Network kan anses syfta på nätverkskulturen inom arbetslivet. Å andra sidan hänvisar namnet till både sociala och informationstekniska nätverk. Konkret påminner konstverket om ett jättelikt spindelnät spunnet framför ingången till en grotta.
Minnesmärket över diktaren och litteraturforskaren Veikko Antero Koskenniemi (1885–1962) visar kvinnotorson, en referens till hellenistiska, konsthistoriskt betydande och med tiden skadade eller förstörda skulpturer. Terho Sakkis (1930–1997) skulptur avbildar antikens muser, sångens, musikens och skaldekonstens gudinnor, kända även som den skapande inspirationens källor.
Fackla är en fontänskulptur med vatten- och ljudeffekter, som består av tre vertikala vingaktiga element. Skulpturen är planerad av Terho Sakki (1930–1997) och springbrunnen av Erkki Melaja. Den abstrakta skulpturen med uppåtväxande former representerar ett för konstnären typiskt kompositionssätt.
Nina Sailos (1906–1998) skulptur är en hedersbetygelse till det värdefulla arbete som utfördes av Lotta Svärd-organisationen. Nästan en kvartsmiljon finska kvinnor tjänade fosterlandet i organisationens verksamhet under åren 1921–1944.
Statyn restes av Åbonejdens Lottatraditionsförening år 2001, 80 år efter grundandet av organisationen Lotta Svärd. Bronsskulpturen är den andra avgjutningen av Sailos skulptur, den första finns i Villmanstrand.
Jani Rättyäs (f. 1973) och Antti Stöckells (f. 1973) Prästkrage på gräsmattan mellan Suomen Joutsen och Forum Marinum var ursprungligen avsett att vara ett tillfälligt konstverk med en livslängd på cirka 3–5 år. Stjälken är uppbyggd av tolv träelement, kronbladen är tillverkade av järnarmerad glasfiber och den gula mittblomman är av trä.
Kauko Räsänens (1926–2015) allegoriska skulptur Vindil (fi. puhuri) avbildar en naken kvinnofigur som löper fram på gräsmattan. I finsk mytologi är ’puhuri’ en kraftig nordanvind, kylans och vinterns ande. Skulpturen i polerad brons är realistisk i sitt formspråk, men figurens stela kroppshållning och uttryckslösa dockansikte skvallrar om att vi betraktar ett övernaturligt väsen, främmande för fysiskt uttryck.
Skulpturen, som avtäcktes på Åbodagen den 20 september 1987, finns i Kråkkärret nära korsningen av Suurpäägatan och Skräddargatan.
Walter Runeberg (1838–1920) har i statyn av Per Brahe (1602–1680) avbildat en självsäker styresman. I minnesmärket, som avtäcktes i Braheskvären år 1888, står generalguvernören i parken uppkallad efter honom själv, nära Domkyrkan med blicken riktad mot det gamla Akademihuset.
Stadsapotekaren, kommerserådet Erik Julin (1796–1874) var en brandskyddets pionjär och grundare av Åbo frivilliga brandkår. Walter Runeberg (1838–1920) formgav bysten av Julin redan år 1873, men den fick sin plats i stadsbilden först 75 år senare, då den avtäcktes vid det så kallade Julinska hörnet i samband med Åbo FBK:s 110-årsjubileum år 1948. År 2012 flyttades skulpturen från det livligt trafikerade gathörnet till sin nuvarande plats framför FBK:s hus.
Skulpturen Skyddad tillväxt, som avbildar ett groende nytt skott i skyddet av två skalhalvor, symboliserar början på någonting nytt. Konstverket är en gåva till Åbo stad av byggbyrån Kivikartio Ab med anledning av bolagets 40-årsjubileum. Skulpturen överlämnades på Kivikartios vägnar av industrirådet Pauli Lappalainen till staden. Enligt Lappalainen symboliserar konstverket den skyddade tillväxtmiljö som Åbo stad erbjuder växande företag. Skulpturen avtäcktes den 4 februari 1985.
I konstnärsprofessor Laila Pullinens (1933–2015) skulptur Ikaros förenas tankens, drömmens och flygandets lätthet med tyngden av jordens dragningskraft. Den lyriskt kraftfulla skulpturen är en hänvisning till den grekiska antikens mytologi: för att kunna glida bort från ön Kreta tillverkade uppfinnaren Daidalos vingar till sig själv och sin son. Fadern varnade sonen för att flyga för nära solen, men Ikaros lyssnade inte till sin fars varningar. Vingarna smälte av hettan från solen och Ikaros störtade till döden.
Merja Pitkänens (f. 1958) Pärlor består av fyra ståldroppar i olika storlek och form. Pärlornas ytor reflekterar sin omgivning och lever med väderlek och ljus. Stålet hänvisar till teknologi, medan formerna, som påminner om vattendroppar eller strandstenar, för tankarna till naturmiljöns betydelse och värde.
Konstverket är en hyllning till Aura ås och havets betydelse för Åbo och Egentliga Finland. Konstnären har velat väcka positiva tankar hos de passerande om den omgivande miljön, och lägga märke till alla pärlor som finns i Åbo och längs med ån.
Skulptören Sakari Peltolas (f. 1972) brukskonstverk Koja och hårt ben vid Nummisbackens strand bjuder på en rastplats för både joggare och husdjur. Konstverket tänjer på ramarna för hur vi är vana vid att se offentlig konst, eftersom det går att till exempel stretcha mot skulpturen eller slå sig ner på det.
Igloo består av olika stora asymmetriska keramikplattor, vars ytor påminner om krackelerande is eller ett stort pussel. Plattornas levande form har uppstått genom att först på keramiktillverkaren IDOs fabriksgolv gjuta leran i hela stycken med samma mått som väggarna. Därefter har leran fått torka långsamt och krackelera och spricka på ett materialtypiskt sätt. Sedan har styckena glaserats och bränts i 230 grader. Konstverkets totala yta är ca 80 m².