Sök
Julen
I museet uppmärksammas julen genom att duka fram jul- och kaffebord i stugor och i kammare. Den riktiga maten sprider sin doft genom rummen, och på kaffeborden ställs de vackraste kopparna fram. Levande ljus sprider stämning i de dunkla husen. Jul på Klosterbacken är en unik upplevelse!
Till julfirandet hör det traditionella Staffansfirandet. Då skallar den gamla Staffanssången i gränderna, när en skara ynglingar går från gård till gård för att med sin visa tigga om en slant eller en sup.
Sommartid blommar pelargoner och svartahavsrosor i museets fönster. I rabatterna hittar besökaren gamla perenner såsom löjtnantshjärta, akleja, malva och olika liljor.
Gårdarnas nyttoväxter minnar om självhushållning och ett lantligt levnadssätt. På Klosterbacken odlar museet potatis och rovor samt örter och kryddväxter såsom libsticka, pepparrot och gräslök. På området trivs fortfarande bärbuskar och äppelträd, som tidigare invånare har planterat.
Sedan museet inledde sin verksamhet har vävaren vävt tyg i kammaren i sjömansgården. Som modeller används bland annat tygbitar som hittades i husen i samband med reparationsarbeten. Av de handvävda tygerna tillverkas gardiner, täcken, mattor och dräkter.
De första dräkterna syddes upp sommaren 1949, och sedan dess har hantverkarna, museivakterna och guiderna använt kläder enligt gammal modell. Kvinnodräkterna och huvudbonaderna görs enligt modeller typiska för 1800-talets västfinska allmoge.
Klosterbackens hus och gårdar berättar om 1700- och 1800-talens bostadskultur. De första klosterbacksborna byggde sig ett litet hem. Så småningom byggdes husen till med kammare, bodar, vedlider och kanske till och med ett stall.
En port ledde in i de kringbyggda gårdarna. Skylten ovanför talade om adressen. Gatorna hade inte namn under tiden före Åbo brand, och husen hade inga egentliga adresser. Kvartersnamnet och tomtens nummer ledde besökaren rätt.