Sök
Viljo Mäkinens (1920–1985) Katt-Alli, som restes av Åbo Sparbank, möter förbipasserande framför Tavastgatans kontor. I kjolfållarna har konstverkets sympatiska gumma fått en rar katt med höjd svans. Skulpturen avtäcktes den 24 maj 1978.
År 1968 fick Turun teknillinen ammattioppilaitos ett konstverk som avbildade den dåvarande skolans yrkesgren i form av skulpturen Svetsarna. I konstverket avtecknas en figur i silhuett, försjunken i svetsarbete. Åbo stad beställde konstverket direkt av den aboensiske skulptören och konstnären Viljo Mäkinen (1920–1985).
Det västerländska skönhetsidealets matematiska definition lyser ståtligt över Åbos stadsbild i Mario Merz (1925–2003) konstverk Fibonacci Sequence 1–55. Likt en fyr i den 100 meter höga kraftverksskorstenen styr den oss mot hamnen och staden.
Vid den populära friluftsleden längs med åstranden i Raunistula finns Eero Merimaas (f. 1976) brukskonstverk Några teknoblommor. Skulpturen består av färgljuslyktor försedda med rörelsesensorer. Lyktorna böjer sig liksom blommor mot vandringsleden och ån.
Konstverkets ljus är kopplat till gatljusnätet, och de fungerar under skymningstid och i mörker. Konstverket lyser och livar upp friluftsleden i synnerhet på kvällarna och vintertid, men också dagtid och på sommaren är ”teknoblomrabatten” ett humoristiskt och överraskande element i landskapet.
Högst uppe på Puolalabacken hälsar en solid kamratkvartett på varann, tre män och en kvinna i en stilig sjal. Skulptören Antti Louhistos (1918–1989) verk avbildar förhållandet mellan vänorterna Åbo och Leningrad (numera S:t Petersburg). Skulpturen avtäcktes i samband med vänortsverksamhetens 15-årsjubileum år 1969.
Skulptören Antti Louhistos (1918–1989) Självständighetens sten är en obelisk huggen i inhemsk granit, en uppåt avsmalnande monolit i ett stycke, som pryds av Finlands symbol lejonet i brons.
Monoliten donerades till Åbo stad av Åbo truppförbandens gillen och den avtäcktes den 6 december 1977 i samband med självständighetens 60-årsjubileum.
Yrjö Liipolas (1881–1971) minnesmärke över J. J. Wecksell står placerad framför Åbo Akademis bibliotek. I skulpturen står författaren och poeten Josef Julius Wecksell (1838–1907) med mössan i handen, lutad mot en stenstod. Blicken är eftertänksam, sänkt mot marken, och författaren är avbildad i en tidstypisk dräkt. Till Wecksells mest välkända verk hör tragedin Daniel Hjort, med en handling förlagd i Åbo slott under klubbekriget.
Bronsbysten grundar sig på en skiss som skulptören Veikko Leppänen (1918–1969) gjorde för ryttarstatyn i Helsingfors år 1959. Arkitekt Aarne Ehojoki (1913–1998) planerade granitsockeln och trapporna till bysten.
Initiativet att resa skulpturen togs av skulptören Veikko Leppänens son, lektor Yrjö Leppänen. År 1992 tog Leppänen kontakt med infanterigeneral Adolf Ehrnrooth, som var bosatt i Åbo, och föreslog att bysten av Mannerheim skulle placeras i Åbo.
Achim Kühns (f. 1942) Harmoni är ett utmärkt exempel på hur fint den omgivande miljön, moderna tekniska lösningar och den konstnärliga fantasin kan kombineras. Under de mörka årstiderna belyses skulpturen och i maj–oktober, när Aura å flyter fri från isen, är skulpturen en fontän. Åvattnet pumpas genom ett rörsystem i skulpturens hölje upp i konstverkets övre delar, där det rinner fritt ner genom munstycken i valfenan.
Den ryske skulptören Andrej Kovalchuks Mötet i Åbo 1812 vid Aura ås strand beställdes av Rysslands huvudkonsulat i Åbo och Åbo stad tillsammans. I skulpturen möts Rysslands tsar Alexander I och Sveriges kronprins Carl Johan (Bernadotte) för förhandlingar i maktpolitiska frågor som rör hela Europa.
Åbofödde Harry Kivijärvi (1931–2010) var en internationellt meriterad bildhuggare, som är känd framför allt för sina abstraherande konstverk. Kivijärvi, som studerade vid Åbo ritskola åren 1947–1950, vann åtskilliga så väl finska som internationella pris. Konstnärens arvingar donerade blyskulpturen Tema till Åbo stads konstsamlingar med ett donationsbrev daterat den 28 juli 2014. Skulpturen, som står på ett lågt fundament, mäter 150 x 125 x 90 cm.
Skulptören Harry Kivijärvi (1931–2010) är känd framför allt för sin förmåga att bearbeta sten och för sina abstraherande stenskulpturer. I Minnesmärke över A. I. Arwidsson flyttar morgonrodnadens man, med blott en ljusstråles hjälp, på två stora stenar, som symboliserar bakåtsträvande tider i det finska samhällets historia. Historikern och kulturpersonligheten Adolf Ivar Arwidsson (1791–1858) strävade efter att väcka och utveckla nationalandan i det autonoma Finland i början på 1800-talet.
I Pansio, på en kulle omgivne av skog, finns Jouna Karsis (f. 1980) och Suvi Solkios (f. 1978) ljuskonstverk Bo. Konstverket är förverkligat med stöd från Åbo stads försköningsfond som ett samarbetsprojekt med invånarna i området.
Ljuskonstverket är beläget högst upp i en gammal flygfyr från 1932, nästan 60 meter över havet.
Jägarförbundet, Varsinaissuomalainen osakunta och Varsinaissuomalaiset jääkärit förvärvade en bronsbyst av Heikki Nurmio (1887–1947) år 1962. Bysten, som är gjord av Kalervo Kallio (1909–1969), placerades i en liten park på Vårdberget.
Jägaröverste Heikki Nurmio från Reso skrev orden till Jean Sibelius Jägarmarsch, och skrev om sina upplevelser vid den tyska östfronten under första världskriget i boken Jääkärin päiväkirja (1918). Ett utdrag ur texten till Jägarmarschen är inristad i minnesmärkets granitsockel.
Kvarnbrons procentkonstverk är Kari-Petteri Kakkos (f. 1976) Stjärnskådarna, som bjuder in förbipasserande att slå sig ner en stund. Helheten, utplacerad vid sittrapporna i vardera ändan av Kvarnbron, består av fyra människofigurer i olika åldersgrupper, som skådar upp mot himlen. Figurernas fantasifulla anatomier har lånat formspråk ur de tecknade seriernas värld. Konstverket påminner oss om vikten av att ibland stanna upp i ögonblicket.
Ismo Kajanders (f. 1939) konstverk Minnesmärke över Åbo fångläger "535" består av ett rostande likarmat järnkors på marken, som i mitten sammanfogas av en bergknall. Formen är enkel, och beroende på iakttagaren kan det nästan omärkbara minnesmärket påminna om ett kryss, ett kors eller kanske en kompassros. Konstverket bär texten ”Te kärsitte toivonne tähden” (ung. Ni lider för hoppets skull). I antikens mytologi förknippas järnet med krigsguden Mars, och den djupröda rostfärgen för tankarna till blod.
I Kari Juvas (1939–2014) skulptur, som hyllar det aboensiska arbetet och arbetare i Åbo, står sju mansfigurer med sina verktyg i en tät, enad front. Figurerna representerar olika yrkesområden; de är nästan icke-föreställande, utan detaljer som kunde ge en fingervisning om tid och plats.
Herman Joutsens (1924–2011) Minnesmärke över infanterigeneral Adolf Ehrnrooth avbildar en historisk händelse: Adolf Ehrnrooth (1905–2004) inspekterar sitt regemente JR 7 på Karelska näset den 4 juni 1944. Några dagar senare följde en storoffensiv på näset.
Reliefen avbildar en officer som uppmärksam ledare. Den realistiska avbildningen och den grovhuggna stenstoden påminner om ett gravmonument.
Anskaffningsmedlen samlades in med en nationell insamlingskampanj.
I närheten av Tomasbron finns Leena Ikonens (f. 1964) konstverk Isslöja. Konstruktionen i syrafast stål är förankrade i bergväggen. Konstverket är en naturlig fortsättning på urberget, då det tack vare det konstnärligt geometriska uttrycket och materialvalet påminner om en frusen bergvägg. Det vita stålet och spotlighten accentuerar det visuella uttrycket isynnerhet nattetid.
Konstverket skaffades till Åbo stad i samband med stiftelsen Pro Culturas miljökonstprojekt.
I skulptören Simo Helenius (f. 1942) verk Nyfiken ser en mansfigur i brons ut att försvinna med huvudet före ner i marken, som om han dyker ner i en brunn.
Vid porten till Nummisbacken, i korsningen av Tavast riksväg och Gamla Tavastlandsvägen, står en skulptur i röd granit av en man som bär på en säck och har en katt vid fötterna. Lokala Åbobor känner väl till förebilden för Simo Helenius (f. 1942) skulptur: en man av folket, Karl Georg Lemberg eller Katt-Kallu, som bodde på Nummisbacken.
Flitiga bokmalar förvärvades år 1973 på initiativ av Bildkonstnämnden, med medel avsedda för att försköna skolan Samppalinnan koulu. Konstverket beställdes av skulptören Simo Helenius (f. 1942).
Helenius hade redan tidigare undersökt betongens användning som skulpturmaterial. I Helenius tolkning andas betongen både värme och humor. Enligt konstnären valde han materialet för Flitiga bokmalar på grund av kostnadsskäl. Gjutarbetet utfördes i Forssa.
Matti Haupts (1912–1999) Aino, donerad till Åbo stad av Leo och Regina Wainsteins stiftelse samt Turun Verkatehdas Ab, är inspirerad av Finlands nationalepos Kalevala. Skulpturen erhölls både i marmor och i brons. Enligt donatorernas önskan placerades bronsversionen av Aino i Stationsparken, där installerandet inleddes i slutet av juni år 1951. Intill skulpturen byggdes en springbrunn. Bassängens botten är ett unikt mosaikmönster med marinmotiv, planerad av konstnären.
Veikko Haukkavaaras (1921–2004) På kärret avbildar en långnäbbad vattenfågel med ena benet något lyft, som om den tog ett steg i en blöt kärrmark. Skulpturen är lätt och skir, helt i avsaknad av den för utomhusskulpturer så typiska monumentala tyngden. En fin fågelskulptur passar utmärkt på en daghemsgård, platsen där den avtäcktes år 1973.
Konstnären Veikko Haukkavaara har skapat en stor mängd metallfåglar – storkar, ugglor och andra flygfän. Varje fågel är lätt att känna igen även om det konstnärliga uttrycket är långt ifrån en realistisk återgivning.
Posankka, en korsning mellan en badanka och en marsipangris (fi. possu), är Alvar Gullichsens (f. 1961) bidrag till stiftelsen Pro Culturas miljökonstprojekt år 1997. Namnet har skämtsamma rötter i antiken: gris-ankans vetenskapliga namn är Anas Porculus.