Henna Strandén är en kvinna med många titlar. Hon är kandidat i sociologi, barnträdgårdslärare samt socionom med inriktning på barns och ungas mentala hälsa. Den mest spännande av dem är utan tvekan skolcoach vid Sirkkala skola, vilket hon arbetat som sedan 2018.

Vad innebär den spännande titeln och hur ser arbetsbilden ut?

– Jag jobbar som lärarens arbetspar i klassen, med allt utöver det pedagogiska. I vissa fall utgör detta en mycket stor del av helheten, i synnerhet i grupper där det finns sociala utmaningar. Några officiellt inrättade skolcoachtjänster finns inte inom staden och mitt arbete finansieras delvis med utomstående stiftelsemedel, berättar Strandén.

Strandéns drivkraft är att alla barn skall känna sig trygga och sedda i skolan. Hon stortrivs i sin roll och lyfter fram vikten av att jobba nära barnen, i de vardagliga undervisningssituationerna. Då ser hon gruppdynamiken, utmaningarna som finns, och i vilka situationer de uppstår eller accentueras. Detta möjliggör snabba ingripanden, på plats och ställe, då det händer. Hon fungerar även som en viktig länk i det mångprofessionella samarbetet med läraren, kuratorn och vårdnadshavarna. Som skolcoach jobbar Strandén även med förebyggande arbete. I årskurserna fyra till sex håller hon övningar i smågrupper enligt Barnavårdsföreningens certifierade #Brafiilis -koncept. Arbetssättet utgår från kognitiv beteendeterapi och eleverna får öka sin medvetenhet kring och träna på känslor som respekt, empati och självförtroende.

Vi vet alla att sociala utmaningar är ett hinder för inlärning, både på individ- och gruppnivå.

– Vi vet alla att sociala utmaningar är ett hinder för inlärning, både på individ- och gruppnivå. Därför vågar jag påstå att alla de förebyggande insatser som görs, alltid betalar sig tillbaka i längden. Inte bara i form av bättre arbetsro i skolan och högre självförtroende hos barnen, utan även på längre sikt, ute i ”livet” och arbetslivet, förklarar hon.

Vikten av utrymme och positiv uppmärksamhet

Strandén poängterar vikten av att ge alla barn utrymme och positiv uppmärksamhet. Även de elever som av sina klasskamrater och vuxna upplevs som stökiga och störande i undervisningssituationerna. Med två närvarande vuxna i klassen kan skolcoachen lösgöras till att arbeta med de barn som behöver det mest, medan läraren kan fokusera på undervisningen. Då kan eleverna med utmaningar få annorlunda uppmärksamhet än bara negativ. Skolcoachen kan till exempel diskutera med barnet på tu man hand och lägga fokus på något konstruktivt. Strandén berättar att hon inte bara ingriper i krångliga de situationer som uppstår, utan även ser till att återknyta till det som hänt och diskutera vidare med eleven och de vuxna det berör.

Hennes närvaro har tagits positivt emot av eleverna och känns i intervjuögonblicket som självklar. Varför är detta (begreppet skolcoach) inte ett mer utbrett fenomen? På finska används begreppet ”kasvatusohjaaja” och det finns på ett antal orter i Finland, även i några andra skolor i Åbo. Fältet är dock brokigt, likaså arbetsbilden och metoderna. Strandéns dröm är att det i framtiden skulle finnas åtminstone en skolcoach, eller skolsocionom i landets samtliga skolor.

– Även om tjänsterna officiellt inte finns, så kan man inte säga det samma om behovet, som är stort och därtill växande, upplyser Strandén.

I dagens skolvärld finns det en medveten strävan efter jämlikhet, delaktighet och inkludering.

I och med sin bakgrund och det dagliga arbetet är påståendet inte taget ur luften. Den naturliga följdfrågan blir naturligtvis: Är dagens elever annorlunda än vad de var under tidigare generationer?

– Barnen har inte blivit värre! Klasserna är stora, likaså kraven. Samhället snurrar allt snabbare och många vårdnadshavare har ett betydligt mer krävande arbetsliv än tidigare generationer hade. Vardagen är hektisk och vårdnadshavarnas stressnivå i hemmet avspeglas genom barnen i skolan. Tidigare var även stämningen överlag mera auktoritär och respekten för läraren var annorlunda, förklarar Strandén. 

Samtidigt betonar hon även att en stor grupp inte automatiskt innebär utmaningar, och tvärtom. Att behovet av extra vuxna i skolan ökar, skall inte heller ses enbart ses som en utveckling i negativ riktning.

– Var du stökig för 30 år sedan, så var du stökig. Det var en stämpel barnet fick och bar med sig, många gånger allt för länge. Numera har man både kunskap och metoder för att undvika denna typ av stigmatisering. I dagens skolvärld finns det en medveten strävan efter jämlikhet, delaktighet och inkludering. Det finns även en större förståelse för olikhet och man uppmärksammar barnens behov på ett annat sätt än tidigare, vilket är mycket positivt i sig, berättar hon.

På bilden: Skolcoachen Henna Strandén, på översta raden, sjätte från höger i svart och vinrött. På bilden omringad av Sirkkala skolas sjätteklassare, numera nyblivna högstadieelever. Bilden tagen av läraren Lotta Svartsjö.

En kortare version av denna artikel finns även publicerad i Turkuposti –  Åboposten 3/2020.