Ekarna för vidare öns historia
Man fäste särskild uppmärksamhet vid bevarandet av ekskogarna redan på 1500-talet eftersom ekarna var en värdefull råvara för båtvarven. Alltsedan medeltiden kunde man få bötesstraff om man fällde en ek som dög till skeppsbygge. År 1647 stadgade man en lag som sade att alla ekar tillhörde kronan.
Skogarna på Runsala har utnyttjats effektivt som betesmarker från och med 1750-talet. Under betningen kom eken närmast åt att förnyas endast på gårdarna dit boskapen inte hade tillträde. Betningen i skogarna förbjöds i början av 1900-talet för att man skulle kunna trygga ekarnas växt. Skogsbetningens tidsperiod syns fortfarande i ekbeståndet på Runsala, som ek-generationer som saknas nästan helt och hållet.
På Runsala verkar en naturskola vars uppgift är att komplettera och stödja den egna miljökunskapen i Åbos skolor.
Sällsynta arter trivs på Runsala
I den gamla ekskogen är naturens mångfald som rikligast. Varje art spelar en betydande roll i naturens kretslopp. En gammal ek döljer i sin stam näring i form av insekter för hackspettar, vilka i sin tur gröper ur bohålor för kattugglor, skogsduvor, större skogsmöss och vattenfladdermöss. Det material som arterna som häckar i ekarnas håligheter samlar ihop skapar å sin sida livsmiljö för den stora sällsyntheten på Runsala, läderbaggen och övriga skalbaggsarter.
Under sitt flera hundra år långa liv erbjuder eken hem och föda för tusentals arter av organismer. Man vet att enbart cirka 500 insektsarter är beroende av eken. Flera av dessa arter är utrotningshotade. Särskilt de gamla, inifrån ruttnande ekarna på Runsala är oaser, i vilka otaliga lavar, mossor, svampar och ryggradslösa djur som är sällsynta på övriga håll i Finland förekommer rikligt.
Utöver de mest vidsträckta bevarade ek- och lundskogarna i Finland består Runsala av flera olika livsmiljöer, såsom strandaldungar, moskogar, ängar och havsvikar. Den brokiga mångfalden av livsmiljöer ökar för sin del biodiversiteten på Runsala.
Relaterat innehåll:
