Parker

Bild: Aura å sett från Aurabron (pdf)

De historiska trädplanteringarna längs Aura ås strand är en del av åstrandens nationallandskap av riksintresse. Raderna av ädelträd som planterats på strandbanken bildar en trädallé som gränsar till Aura å. 

Den äldsta delen av allén finns mellan Domkyrkobron och Aurabron. Den planterades på 1830-talet. Träden är främst parklindar och några skogsalmar. 

Den yngsta delen av trädallén är en del av den historiska helheten ”Engels esplanader”. Den börjar vid Aurabron och slutar vid Martinsbrons hamnområde. 

Växtligheten från Domkyrkobrons övre lopp fram till Tomasbron består huvudsakligen av naturligt sådda träd och buskväxter.
 

De första bevarade träden planterades av änkan Wahlgren och apotekaren Julin

Änkan Maria Wahlgren och apotekaren Erik Julin planterade de första bevarade träden längs åstranden på 1830-talet. Staden började plantera träd efter att magistraten beslutade att anskaffa 100 lindar från Tyskland år 1840. Skeppet som transporterade lindarna förliste dock. År 1842 ersattes dessa lindar med nya och planteringsarbetena i parken kunde fortsätta. 

Östra Esplanaden, det vill säga trädraden i Aura ås nedre lopp, planterades år 1861 på Östra Strandgatan ungefär från och med stadsteatern fram till Sotalaisgatan. Träden längs åstrandens allé förnyades på 1920-talet på grund av röta. Blomsterplanteringarnas historia går tillbaka till 1950-talet, då de första blomgrupperna planterades längs åstranden.
 

Speciellt:

• Träden längs åstranden har senare skötts med många metoder som senare visat sig vara onödiga. Svaga träd har armerats med spiralskruvar, murkna träd har fyllts med betong och grenarnas beskärningsställen har försetts med kopparplattor för att bekämpa svampar.
• Vattenfladdermusen och nordliga fladdermusen trivs vid Aura ås stränder.

• Areal 24 ha
• Läge på kartan
• Finlands äldsta och största stadspark
• Det sägs att biskop Henrik har döpt de första finländarna vid Kuppis källa
• Bild:

Kuppisparken är Finlands äldsta och största stadspark. Förutom de rikliga grönområdena finns det en fågelpark, en trafikpark för barn, en äventyrspark, en paviljongrestaurang, ett utebad och en idrottshall i parken. Parken är en populär plats för rekreation och picknickar.

Från biskop Henrik till turneringar

Enligt traditionen döpte biskop Henrik de första hedniska finländarna till kristendomen vid Kuppis källa under det första korståget år 1155.

På 1500-talet var Kuppis en allmän marknadsplats där man höll marknader och sålde och betade hästar. En del av åkrarna hade röjts för åkermark och fram till 1800-talet ägde Åboborgare jordlotter i området mellan Österås och Kuppis.

När hertig Johan höll sitt renässanshov på Åbo slott på 1550- och 1560-talen ordnades det bland annat turneringar och midsommarfester i Kuppis. På 1600-talet brukade i sin tur studerande vid Åbo Akademi samlas i Kuppis på Floradagen för att fira den traditionella vårfesten.

Hälsa och avrättningar

I början av 1680-talet började man använda Kuppis källa som en hälsokälla. I dess omgivning behandlades först spetälska och senare kolerapatienter. Kuppis har också en mörk historia; från och med 1760 började man använda Nylands tull som avrättningsplats, eftersom dödsdomar var rätt så vanliga ännu på 1700-talet. Förutom för mord och dråp kunde man också halshugga människor för stöld.

Badortsverksamheten som inleddes redan på 1700-talet lockade ett stort antal människor till Kuppis. Kuppis var en vattenkälla för hela Åboregionen, och största delen av Åbobornas dricksvatten togs härifrån. Från Kuppis våtmarker gick två bäckar i riktning mot staden: Gropen, som rann längs Gertrudsbacken och bredvid Gamla Stortorget till Aura å, och Svindiket, som ledde till ån längs kanten av Sotalaisbacken. De första badortsbyggnaderna byggdes i Kuppis redan på 1700-talet. Storhetstiden för den tidiga badorten ägde rum på 1700-talet när badorten inledde sin verksamhet. Badorten växte i popularitet när verksamheten expanderade till en badortspark från 1840-talet ända fram till 1870-talet.

Parken grundas för badortsgäster

I anslutning till badorten grundades det egentliga parkområdet i Kuppis år 1820 som en promenadpark för badortens gäster. Parkens centrala tema var promenadstråket som leder till Kuppisplan, där det än idag finns en björkallé. Badortsbolaget lät bygga ett stort brunnsrum 1824, varifrån ett skärmtak som stöddes av ett par doriska kolonner ledde till den åttkantiga källpaviljongen som ritats av Charles Bass. 

På 1840-talet blev Kuppis ett populärt nöjesställe med dagliga danser och regelbundna cirkus- och djurkampsföreställningar. Badortsverksamhet upphörde år 1885 då den äldsta badortsbyggnaden brann ner och den andra auktionerades ut och senare revs. Badortens festsal stod oanvänd fram till vinterkriget då den brann ner. Kvar blev den åttkantiga källpaviljongen, som än i dag står intill planen bredvid Kuppis utebad.

Trädgårdsskolans historia kan fortfarande skönjas

Under 1800-talets första hälft bestod parken av den nuvarande parkens nordöstra del, badortsområdet och den omgivande lilla parken samt trädgårdsskolans område och det så kallade Kuppistorget. Kuppis trädgårdsskola inledde sin verksamhet 1841 och eleverna ansvarade för skötseln av den omgivande parken. Skolan låg i den nuvarande Äventyrsparkens område och en del av de gamla trädgårdsskolans byggnader används fortfarande av Äventyrsparken. 

I hörnet av Nylandsgatan och Östra Långgatan låg Kuppistorget som man korsade för att komma till den egentliga parken. Torget restaurerades på 1880-talet. Då planterade man de popplar som fortfarande växer på platsen.

Utbyggnadsarbetena förde med sig idrottsplaner

På 1890-talet påbörjades arbetet med att bygga ut parken. I samband med utbyggandet anlades en idrottsplan och en lekplats för små barn samt planterades träd och buskar. Efter att trädgårdsskolan tillfälligt lades ner 1898 tog staden helt över området. Då kopplades trädgårdsskolans plantskola och området mellan skolan och Nylandsvägen samt en arrenderad åker, den så kallade Ryssåkern, till parken. Stadsträdgårdsmästare Hammarberg utarbetade en plan för denna utbyggnad 1898 som innehöll ett villkor för att endast de bästa inhemska plantorna skulle användas. Han motiverade användningen av barrträd med att parken ska vara vacker även på vintern. I samband med utbyggnaden av den östra sidan av parkens björkallé byggdes en spelplan, fågeldammar och ett utebad i Kuppisparken, som stod klar 1910 för att fortsätta den gamla badortstraditionen.

Slottsparken, som är ett 2,6 hektar stort grönområde runt Åbo slott, har en mångsidig växtlighet. I parken växer ett hundratal olika arter av träd- och örtartade växter, såsom cembratallar, lönnar, ekar och hästkastanjer samt prydnadsbuskar och perenngrupper.

Historia
År 1900 föreslog stadsträdgårdsmästare Mauritz Hammarberg att man bygger en park omkring Åbo slott. Parken stod klar 1906, men man upptäckte snart att den behövde byggas ut. Trädgårdsarkitekt Söderberg tog fram en ny plan för att skydda parken från hamnens buller och rök med hjälp av täta planteringar. Utsmyckade byggnader byggdes i parken, såsom ett tempel i renässansstil och en pergola täckt av vildvin.

På 1930-talet restaurerade man parken och planterade fler träd och buskar. Både slottet och parken skadades av bombningar under andra världskriget, men dessa restaurerades på 1950-talet.

Läge på kartan

Areal: 7,2 ha
Träd: I Vårdbergsparken växer över 70 trädartade växter. Sällsynta arter är bland annat holländsk alm, ontariopoppel, fransspirea  och kinesisk syren. Längs parkgångarna växer lövträd som skogslönn och parklind och i de centrala delarna av parken bildas grupper av barrträd som skogsgran och blågran. De äldsta träden är över hundra år gamla och inga nya träd har planterats i området på länge.

Läge på kartan

Vårdbergsparken är en av Finlands äldsta och kulturhistoriskt sett mest värdefulla stadsparker. I början av 1800-talet bestod Vårdberget av kala klippor och stenjord, av vilka man i århundraden hade brutit sten för att bygga upp staden.  Efter Åbo brand 1827 började man plantera växtlighet på stadens kullar och Vårdberget blev det första planterade backen.

De första planteringarna gjordes på 1840- och 1850-talen, och fram till 1854 hade man planterat träd och blommor, byggt naturstenstrappor och utsiktsplatser och placerat ut bänkar på Vårdberget. Även om parkplanen från 1873 endast delvis realiserades, utvecklades Vårdberget till en populär park. Sommarrestaurangen "Tutis" byggdes på kullens övre sluttning 1877, men revs 1964.

På Vårdberget har man firat valborg sedan 1919 och sedan 1925 har man hållit traditionella valborgspicknickar där. År 1954 flyttade Åbo sommarteater till Vårdberget och dess läktare förnyades år 2000.

I dag är Vårdbergsparken en populär plats för picknickar, utomhusaktiviteter och gårdslekar. Den fungerar också som en genomgångsväg, joggingrutt och lekplats för de lokala invånarna.

Visste du att...

• Vårdberget var en av de första öarna i Åboregionen som exponerats från havet. Skyltar om dess förhistoriska höjder finns längs gångvägarna Vårdgränd och Djäknegränd.
• Vårdbergsparken är en helhet av byggd miljö av riksintresse.
• Före Åbo brand 1827 och omvandlingen av Vårdberget till park låg nöjesparken Surutoin på bergets sydsluttning, där stadsborna njöt av karusellerna och lummigheten i Gadolins trädgård.

Läge och förbindelser:
Puolalaparken ligger i närheten av Åbo centrum, nära Salutorget. Se närmare läge på kartan genom att klickahär.

Historia och betydelse:
Puolalabacken har varit ett viktigt inslag i Åbos stadsbild sedan 1800-talet. Parken grundades 1889 och har blivit ett viktigt rekreationsområde och en del av den nationalromantiska arkitekturen. Växtligheten i parken är typisk för början av 1900-talet och innehåller många traditionella finska trädarter.

Valborgstraditioner och evenemang:
Puolalabacken har varit centrum för Åbobornas valborgstraditioner sedan 1949. Varje år samlas invånare framför konstmuseet för att fira första maj, och barn har lekt på backen sedan början av 1900-talet. På vintern kan man åka ner för backen i traditionell stil.

Attraktioner och specialiteter i parken:
Puolalabackens park har en magnifik samling av gamla ädelträd och unika växter, såsom trubbhagtorn. Hästkastanjerna framför konstmuseet bildar en imponerande trädgrupp. I parken finns också två lekplatser som är populära bland barn året runt.

Visste du att...

• Under medeltiden låg S:t Görans hospital på Puolalabackens östra sluttning. De spetälska isolerades på hospitalet tills det flyttades till Själö på 1570-talet.
• Starar och rödstjärtar häckar på backen och trivs bra i den livliga stadsmiljön.
• Puolalabackens byggnader och park utgör en helhet av byggd miljö av riksintresse.

Areal: 4,8 ha
Träd: Gamla ädelträd, tallar och klibbalar.

Läge och förbindelser:
Runsala folkpark ligger bara fem kilometer från Åbo centrum. Du tar dig enkelt till området med cykel, buss eller egen bil. Se läget på kartan genom att klicka här.

Historia och sevärdheter:
Runsala folkpark grundades 1847 som ett rekreationsområde för stadsborna. Området har en lång historia som en populär fritidsplats det det i början av 1900-talet fanns en restaurang, bowlingbana, simhall och sommarteater. Den nuvarande restaurangen stod klar 1865 och den intilliggande teatern 1928. Runsala sandstrand anlades sommaren 1930 och är populär än i dag.

Tjänster och sevärdheter i dag:
I Folkparken kan du koppla av på sandstranden, njuta av strandvolleyboll eller tillbringa tid på lekplatsen. Det finns också ståtliga gamla ekar och lindar i området. Parkstigarna går genom lummiga skogs- och havslandskap. Prova på ”Folkparksrutten" eller utforska villorna i Runsala – rutterna hittar du i tjänsten Citynomadi.

Natur och specialiteter:
Insektsarterna i Runsala folkpark är unika, och området är det enda där läderbaggen förekommer i Finland. Denna art som skyddas av EU gör parken till ett särskilt värdefullt naturområde.

Festivaler ja evenemang:
Runsala folkpark är också känd för Finlands äldsta rockfestival, Ruisrock, som lockar besökare år efter år.

Visste du att...
Det går två naturstigar genom Folkparken: ”Folkparksrutten" och ”Villorna i Runsala". Ruttkartorna hittar du i tjänsten Citynomadi.

Areal: 8,2 ha
Träd: I parken på Samppalinnaberget finns cirka 80 olika trädarter, såsom parklind, skogsalm, lönn och ask. Barrträd såsom cembratallar växer i grupper. I området kring utebadet växer en stor gulpil och i närheten av skolan Luostarivuoren koulu växer ”Diversifolia”, som är en variant av asken.

Läge på kartan

Samppalinnaskvären är den näst äldsta parken som byggts på en backe i Åbo. Parken är känd för sin magnifika utsikt, sin restaurang och sitt utebad.

Byggandet av parken började på 1860-talet, då kommunalrådet Per Cerelius Rettig lät bygga en restaurang på bergets norra sluttning. Parken är ritad av den svenska landskapsarkitekten Knut Forsberg. År 1866 donerade Rettig medel för att försköna sluttningen, och med hjälp av dessa medel bildades Samppalinnafonden ur vilken planteringarna i parken finansierades. Parken började byggas i Olofsparken och utsiktsparken som omger restaurangen stod klar på 1870-talet.

Den första utbyggnaden av parken skedde i slutet av 1880-talet, då man enligt A.F. Rydbergs plan planterade lövträd och anlade stigar i anslutning till utsiktsplatserna på nordsluttningen. Idag är parkens lindar och lönnar över hundra år gamla.

I början av 1900-talet byggde man en spel- och lekplats på Samppalinnas övre plan och planterade gott om träd och buskar i parken. Fyllnadsarbeten och plantering fortsatte under hela 1910-talet. Samppalinnaskvären byggdes för att fungera som stadens lungor – ett grönområde som främjar invånarnas hälsa och ger utrymme för uteliv och motion.

Samppalinna fick sin nuvarande form på 1950-talet, då utebadet och dess omgivning byggdes om. Samtidigt reparerades också stentrappan som leder till parken från Östra Strandgatan.

Visste du att...

• Det fanns en konstgjord damm på det nuvarande utebadets ställe i början av 1900-talet, där stadsborna kopplade av på sommaren.
• År 1908 transporterades cirka 20 000 lass fyllnadsjord till Samppalinnaskvären.
• År 1929 var parken huvudscen för Åbos 700-årsjubileumsmässa.

Trädplanteringarnas historia i Åbo sträcker sig hundratals år tillbaka i tiden, och det sägs att Finlands trädgårdskultur har vuxit fram ur den bördiga jorden i Aura ådal. Detaljplanen som fastställdes 1828 lade grunden för en grön stadsstruktur och allmänna stadsparker.

De första parkplanteringarna gjordes i Stortorgets område 1833, då kastanjer, lindar och lönnar planterades i området. Dessa planteringar spelade samtidigt en viktig roll när det gällde att förbättra brandsäkerheten. Kring Stortorget anlades tre parker – nuvarande Porthansskvären, Braheskvären och Domkyrkoskvären – som delvis stod färdiga 1835.

Finlands första offentliga skulptur: Porthans staty

År 1864 restes en staty av Henrik Gabriel Porthan i Porthansskvären, som var Finlands första offentliga skulptur. Statyn förändrade parkens utseende avsevärt och höjde dess anseende. I samma park ligger också paviljongen Pinella, som har varit en del av områdets pulserande sociala liv.

Per Brahes staty i Braheskvären

År 1888 restes en staty av Per Brahe i Braheskvären, vilket samtidigt innebar en stor iståndsättning av parken. Samtidigt förnyades parkgångarna och planteringarna. Statyn är fortfarande en framträdande del av parkens landskap, och imponerande medaljongplanteringar gjordes runt den.

Ökning av parkernas värde

Uppförandet av både Porthans och Brahes statyer höjde parkernas anseende i området. I slutet av 1800-talet planterades tusentals fler blommor i parkerna, och man började klippa till exempel gräsmattorna i Porthanskvären med maskin redan då.

Hammarbergs och Söderbergs planer

År 1899 föreslog Hammarberg att Braheskvären rustas upp, och det delvisa upprustandet kan fortfarande ses i parkens landskap. Domkyrkoskvären ombyggdes enligt stadsträdgårdsmästare Harald Cyrus Söderbergs planer 1911, då man också byggde en lekplats i parken. Parkstigarna byggdes om så att de blev mer slingrande och en liten öppen plats byggdes i mitten av parken.

Utlysning av julfreden och kulturella evenemang

Porthansskvären och Stortorget är nationellt kända för utlysningen av julfreden då området fylls av tusentals åhörare. I parken ordnas också många sommarevenemang, såsom Konstens natt i Åbo och Medeltidsmarknaden som ingår i evenemanget Det Medeltida Åbo. Porthansskvären har restaurerats med hjälp av gamla kartor och fotomaterial.

Areal: 17,6 ha
Träd: I idrottsparken växer mer än 85 trädarter. Sällsynta arter är bland annat tysklönn, svartpoppel och vitask. I närheten av det biologiska museet växer douglasgran och weymouthtall.

Läge på kartan

Idrottsparken är ett centrum för idrotts- och motionsplatser, där grenspecifika planer och prestationsplatser har placerats i en parkliknande miljö. Parken är uppdelad i flera delområden. I dess hjärta ligger Paavo Nurmi stadion, varifrån rutterna till de olika delarna av parken avgår. Området är omgivet av en motionsslinga och en lundskog, som samtidigt fungerar som ett grönområde. I idrottsparken finns också två lekplatser och flera historiska byggnader.

Historia

Idrottsparken grundades 1893 då Turun Urheilunystävät började utveckla området för idrottsbruk. Stadsfullmäktige överlät det 16 hektar stora området bakom Samppalinnaberget till föreningen, och den första planen stod klar redan hösten samma år. Parken invigdes 1.10.1893 i samband med en cykeltävling och tennismatcher.

Byggandet framskred snabbt och 1894 beviljade staden medel för att utveckla idrottsparken. Parken byggdes också med hjälp av intäkter från lotterier och folkfester. Det massiva schaktningsarbetet utfördes med hästkrafter, och till exempel för att fylla en damm krävdes mer än 40 000 hästlass mull.

Paavo Nurmi och idrottshistoria

På 1920-talet utbyggdes Idrottsparken och löpbanan blev klar 1926. Paavo Nurmi sprang ett 1 500-meterslopp mot svensken Edvin Wide inför 10 000 åskådare.

Underhållet av idrottsparken överfördes till Åbo stad 1943 och samtidigt slopades inträdesavgifterna. Parken fortsatte att utvecklas och 1989 stod ett stadion med plats för 4 000 åskådare klar. Stadionet döptes till Paavo Nurmi stadion 1997 för att fira hundraårsjubileet av Nurmis födelse.

Idrottsparken i dag

I dag erbjuder Idrottsparken ett brett utbud av möjligheter till motion och uteliv. Parken har en motionsslinga, lekplatser och trivsamma vistelseplatser.  Den är fortfarande ett viktigt centrum för idrottsevenemang och dess historia lever starkt vidare som en del av Åbos stadsbild.

Visste du att...

• Den 1 400 meter långa Karikkorutten som omger idrottsparken har fått sitt namn efter den legendariske tränaren Paavo Karikko.
• Samppalinna väderkvarn byggdes 1859–61 och är den enda väderkvarnen som finns kvar i Åbo.
• Bredvid kvarnen ligger kvarnägarens bostadshus från samma tid.

• Planerare: Oscar Rudolf Gauff. Parken stod klar 1895
• Areal: 0,6 ha
• Läge på kartan
• I parken står statyn Aino som formgetts av Matti Haupt (1950)     
   

Stationsskvären (även kallad Järnvägstorget) ligger framför Åbo centralstation. Parken och centralstationens område hör till Museiverkets byggda kulturmiljöer av riksintresse.

På 1800-talet arrenderade staden ut området till cirkussällskap som reste runt under marknadstider, särskilt tivoligrupper från Tyskland. När järnvägen och stationsbyggnaden stod klara 1876 förändrades områdets användningsändamål. Området framför stationen stenbelades 1893, varefter en livlig diskussion inleddes om användningen av det återstående området. Stadsfullmäktige funderade om området skulle bli en genomgångspark för brådskande resenärer eller om det skulle lämpa sig för lugn vistelse med slingrande parkgångar.

Till slut godkände stadsfullmäktige stadsträdgårdsmästare Oscar Rudolf Gauffs plan. Trädrader planterades längs tre av parkens sidor och parkgångarna gjordes lämpliga för snabb passage. Byggandet av parken påbörjades 1894 och parken stod klar året därpå. De ursprungliga slingrande parkgångarna rätades dock ut 1940 enligt stadsträdgårdsmästare A. Hellemaas plan. Samma år färdigställdes en ny stationsbyggnad ritad av Martti Wälikangas.

I parken finns statyn Aino som formgavs av skulptören Matti Haupt och som donerades till Åbo stad 1950. Intill statyn finns också en vattenbassäng.

• Parken grundades 1973. Planerare Matti Sauramo
• Areal: 1 ha
• Läge på kartan
• I parken finns skulpturen "Turku työllä rakennetaan" som formgivits av Matti Juva 1987.
   

Parken ligger intill Föri och har fått sitt namn efter Barkers bomullsfabriker som tidigare låg där. Parken grundades 1973, ett år efter att fabriksbyggnaderna hade rivits. I parken står fortfarande några lindar och almar som växte på fabriksgården. 

Parken är den sista som byggts för hand i Åbo. Det finns en populär lekplats i området. Bredvid lekplatsen finns skulpturen "Turku työllä rakennetaan" som invigdes av president Mauno Koivisto. Med skulpturen hedrades Åbo Arbetarförenings 100-årsjubileum år 1987.

Träd: Parken har ett mångsidigt trädbestånd, bland annat lindar och almar från fabrikens tid. Utöver dessa har man planterat bl.a. rönnar, parklindar, askar, silvergranar, cembratallar, rödbladig lönn och hängalmar i området.

Överraskande:

• Kari Juvas skulptur ”Turku työllä rakennetaan” har kallats den tyngsta utomhusskulpturen i Finland.
• Nordiska fladdermusen har påträffats i närheten av parken.

• Formgiven av stadsträdgårdsmästare Johan Ferdinand von Lück
• En del av Engels plan för Wästra esplanaden
• Areal: 0,1 ha
• Läge på kartan
• Lindar som beställts från Tyskland planterades längs parkområdets kanter. År 1882 planterades en tredje lindrad i mitten
• Det officiella namnet gavs först i början av 1960-talet

Ångbåtshamnen kapar av Wästra Esplanaden

År 1893 byggdes två godsmagasin i ångbåtshamnen vid den nuvarande Martinsbron. Wästra Esplanadparken förminskades avsevärt och delades i två delar som åtskiljdes av godsmagasin. Den sida som vetter mot hamnen kallades för Stentrycksparken och den sida som vetter mot staden för Nordenparken efter Hotell Norden, som låg intill. Ändringsplanen för parken utarbetades 1878–1898 av stadsträdgårdsmästaren Oscar Rudolf Gauffin.

I slutet av 1930-talet byggdes Martinsbron och ett av godsmagasinen revs. I det andra bevarade godsmagasinet finns nu restaurangen Vaakahuone. År 1956 byttes Boreparkens grusbeläggning ut mot gräsmatta och stadsträdgårdsmästare Heimo Hietala (1955) ansvarade för planeringen. Skulptören Raimo Utriainens minnesmärke för vintersjöfart ”Jäinen meri” placerades i parken 1961 och året därpå kompletterades parkens planteringar med två buskgrupper enligt formgivaren Olli Turunens (1962) planer.  

Parken får sitt officiella namn

I årtionden var parken utan ett officiellt namn. Boreparken togs i bruk i början av 1960-talet. Boreparken är namnet som stadsborna använder om parken. Namnet härstammar från det intilliggande kontors- och bostadshuset som ägs av aktiebolaget Höyrylaivaosakeyhtiö Bore där huvudkontoret verkade fram till 1976 och som fortfarande kallas för Borentalo (Borehuset). 

Träd: Träden består huvudsakligen av parklindar. Dessutom växer det en och dvärgbergtall i parken.

Visste du att

Namnkommittén hade flera förslag till namn på parken: Jokisatamanpuisto 1947, Uppmaninpuisto 1948 och Merenkävijänpuisto 1977.  

• Grundad 1950
• Byggandet stöddes av Wärtsilä Oy, vars anställda bodde i området
• Ursprungligt namn Tomtebacken
• Läge på kartan

Flemingsparkens kulle var ursprungligen en stenig klippa. Anläggandet av parken började med en bearbetning av terrängen. Området försågs med fyllnadsjord och växter planterades. När stenkvarnen mot Kuppisgatan lades ner på 1960-talet omvandlades även den delen till en park med hjälp av fyllnadsjord.  

Områdets ursprungliga namn var Tomtebacken, men namnet ändrades till Flemingsparken för att hedra den berömda släkten Fleming som levde under Vasakungarnas tid. Från toppen av Flemingparken öppnar sig en pittoresk utsikt över sydvästra Åbo.

Visste du att

• Man har ordnat hötalkon i parken dit alla invånare var välkomna

• Planerare Irma Rytkölä (1990)
• Areal: 2,7 ha
• Läge på kartan
   

Ingegerdsparken finns i stadsdelen Räntämäki, i mitten av ett småhusområde. Det som med tanke på finländska förhållanden är så speciellt med parken är den massiva bearbetningen av landskapet och terrängen. I samband med byggandet av Studentbystiftelsens intilliggande studentbostäder blev det jordmassor över av vilka fyra kullar formades på åkern. Kullarna är 3–4 meter höga och 50–70 meter långa och ser ut som en fyrklöver ovanifrån sett.

Växtligheten i parken är mångsidig. Man har testat på flera olika växter i parken, bl.a. flera sällsynta träd såsom näverhägg och flikbladig björk. Det finns över hundra trädartade växter, till exempel pärlemorrönn, virginiahägg, svarttall, fujigran och flikbladig klibbal.  Stora grupper av bukettapel, vresros, poppiusros och svart aronia har planterats på parkens kullar. I Ingegerdsparken finns också två artrika perenngrupper.

Parken erbjuder många goda möjligheter till lek och motion, eftersom området inrymmer förutom en lekplats som är omgiven av rikliga planteringar även en fotbolls- och volleybollplan. På vintern fryser man ner fotbollsplanen till en skridskobana och parkens kullar fungerar som utmärkta pulkabackar.

Speciellt:

• Parkens namn kommer från en gravsten från 1200-talet, som är fäst på väggen till den närliggande S:t Marie kyrka.

• Planerad av länsarkitekt G. Th. Chiewitz
• Areal 1,6 ha
• Läge på kartan

Kakolabacken är en av Åbos sju kullar. Under en lång tid var kullen en trädlös sluttning. De första träden planterades i Kakolaparken på 1860-talet. Ändringsritningarna och parkplanen utarbetades av länsarkitekten G. Th. Chiewitz. Den parkaktigt skötta miljön är en mångsidig uppsättning av stadsnaturen med sina kulturväxter och ädelträdskogar. I parken runt serpentinvägen bildar ädelträden en magnifik allé runt vägen.

Kakolabacken är känd för sin över hundra år långa fängelsehistoria. Fängelseverksamheten upphörde 2007 och idag finns det gott om bostäder, ett hotell och restauranger på backen.

Intressant:

• Kakolaparken kan beundras från den välkända bergbanan Funikularen, som går upp till backen bredvid serpentinvägen.
• Områdets namn antas syfta på ett sjukhus som en gång låg intill backen och dess mentalsjuka patienter. I Åbo betydde det finska ordet kako en sinnesförvirrad person.

• Areal 0,5 ha
• Läge på kartan
• Konstverket Muusat, som restes till Koskenniemis ära 1987, är en bronskopia av Terho Sakkis minnesmärke Merikosken muusat (1985, Uleåborg). Verket är också känt som Torso.

Gång- och cykelvägen som går från Universitetsbacken till Gertrudsgatan och det omgivande parkområdet har fått sitt namn efter poeten och professorn Veikko Antero Koskenniemi. Koskenniemi var den första professorn i litteratur vid Åbo universitet 1921–1948, universitetets rektor 1924–1932 och medlem i Finlands Akademi från och med 1948.

Helheten som bildas av Koskenniemigatan och Koskenniemiplan börjar från trapporna som leder från Universitetsbacken till Gertrudsgatan. Trapporna kantas av ståtliga lönnar. Den norra kanten av backens övre del är parkskog, en sluttning med huvudsakligen lövträd. Den del av Åbo som börjar från trappans lägsta avsats består också först av parkskog i norr som slutar vid ett parkeringsområde och fortsätter sedan som ett parkområde.

I området växer flera trädslag, bland annat skogsalm, finnoxel, parklind, lönn, ask, ek, glasbjörk och vårtbjörk. Buskarter är bland annat stefanandra, häckkaragan, rosentry, kornell, rysk kornell, japansk idegran, kungsschersmin och snöbär.

Det här visste du kanske inte ännu:

• Under årens lopp har Universitetsbacken också kallats för Stor-Vadzela och Mannesberget. På 1500-talet ändrades kullens namn till Ryssbacken efter borgaren J. Ryss som ägde fem hus i området. Namnet Ryssbacken har varit i bruk åtminstone sedan 1587. På 1950-talet ändrades namnet till Universitetsbacken.
• Området hörde tidigare till randzonsområdet, eftersom tullstängslet från 1600-talet låg på Ryssbacken.

• Ursprungligen hotell Seurahuones park
• Stadsfullmäktige flyttade till Seurahuones lokaler i slutet av 1880-talet, och då ändrades namnet
• Areal 0,1 ha
• Läge på kartan

Byggandet av parken finansierades med privata medel. Dess syfte var att pryda hotellet. Tre rader med lindar planterades i parken och grus ströddes ut på marken. Åbo stadsfullmäktige, som grundades 1874, flyttade till Seurahuone i slutet av 1880-talet. Då fick parken också sitt nuvarande namn. 

Stadshusets park genomgick de mest genomgripande förändringarna 1955, då åtta buskgrupper och en lönn planterades, stenlagda gångar anlades och parkens grusbeläggning byttes ut mot gräsyta i enlighet med en plan som uppgjorts av A. Komulainen. Samtidigt planterade man flera buskgrupper intill stadshusets väggar och sådde gräsmattor.

År 1965 utarbetade Matti Sauramo en förändringsplan för att förnya parken, utifrån vilken man planterade en rododendrongrupp, buskrosor, idegranar, skogsalm och en liten sommarblomsterträdgård intill stadshusets vägg. I själva parken planterades ett rosenland. 

Speciellt:

I parken finns Pudelma-paviljongen, som byggdes under kulturhuvudstadsåret Åbo 2011 och som var en del av ett internationellt arkitektoniskt projekt. Namnet Pudelma är en finsk ordlek som syftar på en vävnad av trä. Man har flera gånger övervägt att riva eller flytta Pudelma.

• Areal: 0,2 ha
• Träd: Parken består till största delen av parklindar.
• Läge på kartan
   

Lasarettsparken ligger i ändan av Lasarettsgatan, längs Slottsgatan. Parken är en del av Wästra Esplanaden som ritades av arkitekt Carl Ludvig Engel. Byggandet inleddes 1861 på Lasarettsparkens plats, då trädgårdsmästaren vid Kuppis trädgårdsskola Erik Nygren planterade de första träden.

Wästra Esplanaden blev färdig 1867 och sträckte sig från Lasarettsparken ända till den nuvarande Kvarnbron. År 1882 planterades en ny rad lindar i parken som delade den breda gången i två stigar. När ångbåtshamnen flyttades intill Mårtensbron i slutet av 1880-talet delade hamnkonstruktionerna Wästra Esplanaden itu. Den södra delen döptes senare om till Stentrycksparken och den norra delen till Boreparken. År 1981 fick Stentrycksparken det officiella namnet Lasarettsparken.

• Areal: 2,2 ha
• Träd: I Tomasparken finns parklindar, ekar, skogsalmar, europeisk och sibirisk lärk och tsarpoppel. Du lägger säkert märke till den enorma tsarpoppeln nära ingången till parken.
• Läge på kartan

Tomasparken ligger i Åbos historiska kasernområde, som grundades i slutet av 1800-talet öster om Aura å i nordöstra utkanten av Åbo centrum. Tidigare var området känt som Biskopsåkern, eftersom det hade varit biskopens åkermark på 1300-talet.

Kasernparken, idag Tomasparken, grundades som en promenadpark i landskapsstil i anslutning till officersklubben och sjukhuset. Parken förföll i början av 1900-talet, men återställdes på 1920- och 30-talen. År 1953 fick parken officiellt namnet Tomasparken efter biskop Thomas, som var Finlands biskop från 1220 till 1245.

Området överfördes till Åbo universitet på 1970-talet och för dess utveckling ordnades en planeringstävling som arkitekt Matti Nurmela vann. Man rev gamla byggnader och röjde parken i enlighet med planen, men kasernparkens historiska särdrag bevarades.

Tomasparken är uppdelad i två delar: den historiska kasernparken och den omgivande steniga lundskogen. Den historiska delen domineras av stora tsarpopplar. En av popplarna var det största parkträdet i Finland fram till 2016. I parken växer också syrener, schersminer och gamla lövträd som ekar, askar och lönnar.

I parkområdet finns två offentliga skulpturer, en lekplats och en tennisplan. I området finns också gamla kasernbyggnader, ett sjukhus och en iskällare, som används av Åbo universitet.

Den mer skogsbevuxna delen av parken ligger på en kulle med utsikt över Universitetsbyn, Domkyrkan och Raunistula. Området inhyser sällsynta insektsarter och gott om naturvärden.

Visste du att...

• I Tomasparken växte en tsarpoppel som var Finlands största parkträd tills den ena av dess stammar brast i en storm 2016. Trädets omkrets var 670 cm då den mättes år 2008. Den återstående delen omvandlades till ett miljökonstverk 2017.

• Areal: 0,2 ha
• Träd: Parken kantas av ett hagtornshäck och lönnträd
• Läge på kartan

Göransparken grundades 1929 då man på S:t Görans plats byggde en lekplats, anlade gångar och planterade växter. Ett år senare planterades 29 lönnar och ekar runt området, varav några fortfarande växer i parken idag. Under kriget förföll parken, men den återställdes 1951 under ledning av stadsträdgårdsmästare Aarno Hellemaa. I samband med återställandet byggdes en rotunda, fler lönnar planterades och den förfallna ekhäcken ersattes med hagtorn.

Den öppna platsen mellan Niklasgatan och Hampspinnaregatan fick också ett nytt utseende då lönnar, rosenbuskar och sommarblommor planterades och två nya bänkar placerades på torget. Restaureringen slutfördes 1953.

Göransparken och det intilliggande Göransplan erbjuder en mångsidig miljö för både lek och avkoppling på skuggiga platser.

• Areal: 0,2 ha
• Träd: Prydnadsäppelträd, lönnar, thujor
• Läge på kartan

Vänskapsparken grundades 1955 framför Åbo konserthus. Göteborgs stad stödde återuppbyggnaden av Åbo efter andra världskriget. Yrkeshögskolan vid Aningaisgatan och Åbo konserthus byggdes med hjälp av donationer från Göteborg. Som tack för samarbetet beställde Åbo en skulptur av Wäinö Aaltonen som gåva till Göteborg. Wäinö Aaltonens skulptur "När vänskapsbanden knytes” blev färdig 1948 och avtäcktes i Göteborg 1955. Dess andra avgjutning avtäcktes i Åbo samma år i den nygrundade Vänskapsparken.

Vänskapsparken har en viktig symbolisk betydelse som är förknippad med andra världskriget och fadderstadsförhållandet mellan Åbo och Göteborg. Detta förhållande har sedan dess omvandlats en officiell vänortsverksamhet.

Visste du att...

• Åbo brand började år 1827 på Aningaisbacken?

Åbo är känd som en grön stad och födelseplatsen för den finska trädgårdskulturen. De första stadsträden planterades i Åbo, och därför har staden exceptionellt stora och gamla träd, särskilt längs Aura å och runt Domkyrkan. Dessa träd gör staden trivsam och human för både invånare och besökare.

I dagsläget växer cirka 35 000 träd i Åbos gatu- och parkområden, och antalet ökar hela tiden. Staden planterar 400–600 nya träd varje år. Dessa träd är viktig offentlig egendom av landskapsmässigt, kulturhistoriskt, stadsekologiskt och ekonomiskt värde. Staden satsar på deras skötsel så att de klarar påfrestningarna i stadsförhållandena så bra och så länge som möjligt.

Stadens träd belastas ofta av grävningar, skador på stammar och rotsystem, stormar, rötsvampar, markgifter, markkompaktering och luftföroreningar. I synnerhet de gamla trädens tillstånd följs upp regelbundet för att säkerställa att de är trygga och långlivade. Också för unga träd säkerställs bästa möjliga växtförhållanden så att de kan glädja stadsborna under en lång tid.