Även om grannöarna fick fast bosättning under medeltidens gång, förblev Runsala ett obebott område före gemensamt nyttjande, som användes som gemensam betesmark och bas för fiske. Runsala har på grund av sin historia bevarats som ett viktigt rekreationsområde och naturobjekt.

Kronans egendom 

Man antar att Runsala överfördes i Åbo slotts besittning senast på 1300-talet. Ön förblev i kronans ägo som betesmark fram till mitten av 1500-talet. Man började röja lundarna till betesmark och vid samma tid blev Runsala en kungsgård för Åbo slotts behov.

Jakt och skyddande av ekarna

Hertig Johan blev husbonde på Åbo slott år 1556 och samtidigt också härskare över kungsgården. Runsala omvandlades till jaktpark för hertigen av Finland. Hertigen skötte om öns ekskogar, vilka man vårdade särskilt väl, eftersom man ville reservera råvaran för skeppsbyggeriet.

År 1562 hämtade man kronhjortar till ön för hertigen att jaga. Kronhjortarna fanns inte länge på ön. Den sista uppgiften om kronhjortarna är från år 1599. Uppenbarligen blev kronhjortarna föda för de matroser som kämpade i hertig Karls trupper under belägringen av Åbo slott.

Landshövdingarnas tid

Efter hertigtiden tillföll Runsala herrgård och dess odlingar på 1600-talet först generalguvernörerna som härskade på Åbo slott och senare landshövdingarna. Husbönder på herrgården var bl.a. Per Brahe under åren 1637–1651 och landshövdingen, greve Lorentz Creutz den yngre under åren 1682–1698. De bodde emellertid inte på Runsala, utan herrgården sköttes av bönder, det vill säga arrendatorer. Runsala var landshövdingarnas boställe, löneboställe, ända fram till år 1844.

På 1700-talet utvecklade särskilt landshövdingarna G. Lillienberg (1749–1757), J. Wallen (1757–1769) och E.G. von Willebrand (1792–1808) herrgårdens jordbruk. Under Lillienbergs tid grundades Runsala herrgårds trädgård på nytt och strandängarna som torkat och blivit odlingsdugliga röjdes till åkrar. Mängden betande boskap ökades och flyttades från strandängarna till skogen för att beta. Röjandet av ekdungar till åkermark stannade av. Också landshövding Willebrand utvecklade jordbruket och planterade mera fruktträd i herrgårdens trädgård. Men på 1790-talet lät han också hugga ner 710 välvuxna, raka ekar och behöll vinsten.

De förstorade odlingarna krävde mera arbetskraft. På Runsala fanns det redan i slutet av 1600-talet två torp. Från och med 1700-talet grundade man flera torp och då man nådde slutet av 1830-talet fanns det redan 15 stycken. Torpen hade sina egna åkerskiften i närheten av bostadshusen.

Sommarvillatomter och rekreation för hela folket

Stadens borgare hade i och med den nya öppna stadsplanen som gjordes upp efter Åbo brand år 1827 förlorat största delen av sina betesmarker runt staden. Därför bad borgarna i Åbo senaten att få Runsala till betesmark, men också för att fira sommaren på. Senaten dvs. staten överlät år 1845 Runsala till Åbo stad. Följande år delades Runsala upp i jordlotter och tomterna hyrdes ut som sommarvillatomter till stadens borgerskap. En av jordlotterna reserverades dock för allmänt bruk som hela folkets rekreationsområde.

Sommarvillor och ersättande betesmark

Stadens borgare förlorade i den stadsplan som gjordes upp efter Åbo brand år 1827 största delen av sina betesmarker som låg runt staden. Borgarna i Åbo bad senaten att få Runsala till betesmark och även för att fira sommaren på. Följande år delades Runsala upp i jordlotter och tomterna hyrdes ut som sommarvillatomter till stadens borgerskap. En av jordlotterna reserverades dock för allmänt bruk som hela folkets rekreationsområde.

Rekreationsanvändningen och naturvärdena har bevarats till våra dagar

Runsalas historia är jordbruk, rekreation och naturvärden. Dessa samma värden har bevarats till våra dagar. Jorden på Runsala odlas och man håller boskap under somrarna, särskilt av landskapsmässiga skäl för att bevara öns särdrag.

Åbo stad och staten var av olika åsikt beträffande vem som ägde ön, och ön överfördes i Åbo stads ägo först år 2005 då staten och staden nådde samförstånd om öns ägande. Avtalet förutsatte att Åbo skyddar öns unika natur och kulturhistoriska värden. Det betyder att ön inte får bebyggas i stor skala eller nyttjas för övrig verksamhet som skulle äventyra dess nuvarande karaktär. Runsala kommer att bevaras som en rekreationsoas och ett naturparadis också för de kommande generationerna.

Bekanta dig med öns historia och villor längs de mobilguidade rutterna

De mobilguidade rutterna hittar du här.

Tidslinje

  • Ön steg upp ur havet för cirka 5400 år sedan
  • Medeltiden
    • Obebodd sockenö som användes som gemensam betesmark och bas för fiske.
  • 1200-talet
    • Ön överförs i Åbo slotts besittning.
    • Bevarades som betesmark.
  • Mitten av 1500-talet
    • Hertig Johans jaktpark och kungsgård.
  • 1600-1845
    • Runsala gård var först generalguvernörens och senare landshövdingens i Åbo och Björneborgs län boställe
    • Landshövdingarna utvecklade odlandet och trädgårdsskötseln.
  • 1845 i Åbos ägo
    • Runsala överfördes med den ryska kejsarens godkännande till Åbo stad ”för eviga tider”.
  • 1846 villaepoken inleds
    • Staden delade upp ön i femtio jordlotter som blev villatomter för stadens borgerskap. År 1918 delades villatomterna på nytt så att det nu fanns 126 jordlotter på ön.
  • 1997–2005 kamp om ägandet
    • Staten och Åbo stad grälade om öns ägande.
  • 2005 ägandet avgörs
    • Ön överfördes med det finanspolitiska ministerutskottets beslut i Åbos ägo, med undantag av Åbo universitets botaniska trädgårds område och Kallanpää som tillhör försvarsmakten. Åbo förpliktades att sköta om ön och skydda dess unika natur.