Jubilerande Katedralskolan lade grunden för finländsk bildning

– Vårt lands bildning och utbildning har fått sin början i den här skolans föregångare. Det är fantastiskt att få arbeta här, det riktigt känns i hjärtat, säger Marianne Pärnänen, rektor för gymnasiet Katedralskolan i Åbo.

Man antar att Katedralskolan, den äldsta skolan i Finland som verkat utan avbrott, grundades samtidigt med Åbo domkapitel år 1276. Ursprungligen var domkyrkoskolans uppgift att tjäna kyrkan och fostra pojkar till präster och tjänstemän. 

Från och med slutet av 1400-talet verkade skolan i nära förbindelse med domkyrkan, i en byggnad som låg i kyrkans mur. Därifrån flyttade den senare till Gamla Stortorget.

Av Katedralskolans i Åbo tiotals rektorer är det finska skriftspråkets far, reformatorn Mikael Agricola, den kändaste. Han ledde skolan under åren 1539–1548. Katedralskolans elever, diakonerna, kom från olika håll i landet, ofta från anspråkslösa förhållanden.

Eleverna gick runt på gatorna och i sina hemtrakter och sjöng för att förtjäna pengar, få mat och kanske kläder. Sångerna man sjöng under promenaderna är kända under namnet Piae Cantiones.  

– Emellanåt gjorde de unga saker som kyrkan inte alls gillade, berättar Pärnänen. 

Stadsborna fick nämligen då och då bevittna elevernas uppsluppenhet, fylleri och till och med slagsmål.

Ur Katedralskolan sprang universitetsväsendet fram 

I samband med det svenska rikets utbildningsreformer ändrade man Katedralskolan till Åbos första gymnasium år 1630. Ett årtionde senare blev detta Finlands första universitet, Kungliga Akademin i Åbo, vars historiska fortsättning är den nuvarande Åbo Akademi. Universitetet flyttades senare till Helsingfors. 

– Det vill säga Helsingfors universitet har också sina rötter i denna gamla Katedralskola, konstaterar Pärnänen. 

Skolan och kyrkan gick skilda vägar vid 1870-talets övergång. Under decenniernas lopp har undervisningsmetoderna och utbildningssystemen genomgått många förändringar och reformer. Även skolans namn har ändrats i och med processerna. 

Sekel som pojkskola

Den 90-åriga Lennart Forsten är en av ”Kattans” före detta elever. På den tiden studerade endast pojkar i skolan.

– Jag började i den här skolan för 80 år sedan, genast efter krigen år 1945 då jag var 10 år gammal. Då vi gick i första klassen var vi 47 pojkelever i samma klassrum. Lärarna var ganska så lämnade i sticket, ni vet ju hur tioåringar uppför sig. Klasstorleken blev visserligen mindre då man flyttades upp till de högre klasserna. 

– Den som bäst lyckades hålla ordning i sin klass var biologiläraren, en gammal gumma. När hon kom in i klassen var klassen tyst och lyssnade. Det viktigaste var att läraren hade karisma, konstaterar Forsten.

Han antar att många av lärarna var traumatiserade av kriget, vilket också delvis förklarar den stränga disciplinen. Forsten minns också många roliga händelser från sin skoltid.

– Gymnastikläraren var hälsopedant och hård på att jaga rökare. En gång när han märkte att de äldre pojkarna hade gått till utedasset för att röka gick han dit. Samtidigt hoppade pojkarna ner i hålen och gömde sig, förfasar sig Forsten.

Forsten minns inte sin skoltid med särskild värme.

– Visst var jag mycket nöjd med den här miljön och jag uppskattade den fina gamla skolan. Då hette ju skolan ännu Classicum. Först långt senare, år 1971, började man ta in flickor. Mina egna döttrar har också gått i skola här.

Dåtid – nutid – framtid

I Katedralskolan som hör till Finlands toppgymnasier lever man starkt i nutiden och utvecklar kontinuerligt skolan och undervisningen. 

– Man bör vara medveten om varifrån vi kommer och vad bildningen grundar sig på. Det räcker inte att man endast förbereder de studerande för den här dagen, utan de bör även förberedas för framtiden. Saker förändras snabbt och det krävs väldigt mycket för att hänga med i utvecklingen, säger Pärnänen.

Katedralskolan är ett modernt gymnasium med internationella program, pågående digitalisering och betoning på hållbar utveckling. I skolan har man redan från år 2017 ordnat en framtidsdag, under vilken man koncentrerar sig på framtidstänkande. På hur var och en själv kan påverka framtiden, också sin egen.

En nuvarande studerande i skolan, abiturienten Tea Aro ser ljust på sin framtid.

– Jag har höga förväntningar att jag på hösten får börja studera vid universitetet. Jag är nöjd att jag kan gå i den här skolan, erfarenheterna är positiva. Lärarna är trevliga och alla arbetar för samma mål.

De unga uppmuntras att tänka

– Vi uppmuntrar de unga att tänka eftersom det är en färdighet som håller på att försvinna. Det räcker inte att du kan läsa utan du borde förstå vad du läser och förhålla dig kritiskt till det du läser, betonar Pärnänen. 

Lennar Forsten som gjort en lång arbetskarriär som lärare i odontologi vid Åbo universitet konstaterar att man inte uppmuntrade eleverna att tänka själv under hans skoltid.

– På den tiden matade och tankade man kunskap och färdigheter, också i den här skolan. Då jag själv inledde mitt arbete som lärare började jag genast fundera på hur man kunde få de studerande att tänka och bli motiverade. De viktigaste är att få dem själva att göra. 

Katedralskolan firar under hela året

Jubileumsårets början är vigd för det förflutna, våren för framtiden och hösten för nuläget.

I mars ordnar man en framtidsdag i Logomo för alla studerande i årskurs ett och två i gymnasierna i Åbo där Katedralskolans före detta studerande, AI-företagaren och forskaren Peter Sarlin är motivationstalare. 

På sommaren deltar man i Åbo medeltidsmarknad och i september i Åbodagen. I slutet av året kulminerar jubileumsåret i en stor fest som ordnas i det splitternya Fuga.

– I Porthansskvären har en av stigarna redan fått namn efter Katedralskolans första kända rektor, Henrik Tempil, berättar Pärnänen.

– Under min skoltid skulle de yngre eleverna stanna på skolgården under rasterna medan de äldre eleverna fick vistas i parken. Det var fint då jag blev så gammal att jag fick vara i parken vid Pinellan och gå omkring som en vuxen karl, minns Forsten.

TEXT: LEA FROLOFF
FOTO: JUSSI VIERIMAA

En kortare version av denna artikeln har publicerats i Åboposten 1/2026.