Direktörerna för C21-städerna är oroliga över finansministeriets ramförslag. Enligt grundförslaget kommer anslagen för både sysselsättning och integration samt internationell kompetens att bli föremål för nedskärningar. Dessutom är det fortfarande oklart huruvida kommunerna från och med 2025 kommer att kompenseras för den överraskande ytterligare nedskärningen av statsandelar som riktas mot kommunerna på grund av social- och hälsovårdsreformen. Nästa vecka 15.–17. april sammanträder regeringen vid ramförhandlingarna för att fatta beslut om planen för den offentliga ekonomin för de kommande fyra åren.
För närvarande bereds flera samtidiga reformer som alla påverkar kommunernas ekonomi på ett betydande sätt. Reformen av kommunernas stadsandelssystem pågår samtidigt som kommunerna vänjer sig vid en ny situation i och med att finansieringen av social- och hälsovårdstjänster har överförts tll välfärdsområdena. Sysselsättningstjänsterna övergår till kommunerna 1.1.2025. Ingen helhetsbedömning av reformernas kumulativa effekt på kommunerna och den kommunala ekonomin har genomförts.
C21-stadsdirektörerna anser för det första att det är viktigt att de tilläggsnedskärningar i statsandelar som kom till kännedom förra året kompenseras till kommunerna. En periodisering av nedskärningarna är inte en lösning, eftersom de omfattande minskningarna ändå oundvikligen skulle leda till sparåtgärder, särskilt vad gäller fostrans- och utbildningstjänsterna. Eventuella nedskärningar av anslagen för skötseln av sysselsättningen skulle å andra sidan äventyra ett lyckat genomförande av reformen av arbets- och näringstjänsterna. Man bör beakta att samtidiga nedskärningar av socialskyddet de facto kommer att öka kommunernas utgifter, bland annat på grund av sannolikt ökad användning av utkomststödet.
Sysselsättningstjänsterna övergår till kommunernas skötsel från och med början av 2025. Då staten fastställer nya eller utvidgade uppgifter och skyldigheter för kommunerna bör staten säkerställa att kommunerna har reella förutsättningar att klara av uppgifterna. Vad gäller reformen av arbets- och näringstjänsterna 2024 har staten lovat att till fullo finansiera de kostnader som uppstår för kommunerna på grund av anordnandet av arbetskrafttjänster. De nuvarande anslagen för sysselsättning för år 2024 är otillräckliga, vilket innebär att de nya arbetskraftsmyndigheterna inleder sin verksamhet med förlust. Anslagens otillräcklighet leder en stor brist på tjänster som också överförs på kommunerna år 2025. Dessutom är kommunerna tvungna att år 2025 betala för statens sysselsättningsåtgärder under 2024. Staten bör ta ansvar för sina sysselsättningsåtgärder och se till att budgetera tillräckligt med medel för att täcka de kostnader som uppstår år 2024.
I finansministeriets förslag till ramar för statsfinanserna skulle dock anslagen för sysselsättning och företagande minskas med 40 procent. Anslagen för integration och internationell kompetens, som är starkt kopplade till främjande av sysselsättning, skulle minska med hela 74 procent. De föreslagna nedskärningarna av anslagen är mycket betydande och äventyrar genomförandet av arbetskraftstjänsterna samt de sysselsättningsmål som regeringen själv satt upp. Nedskärningarna skulle betydligt försvaga kommunernas möjligheter att ordna de lagstadgade uppgifter som tillkommer dem.
Om nedskärningar ändå görs i anslagen är det nödvändigt att de också riktas jämlikt mot statens återstående uppgifter inom sysselsättning och integration. Nedskärningarna bör inte riktas uteslutande mot de uppgifter som kommunerna har ansvar för att ordna och finansiera.
Dessutom betonar C12-stadsdirektörerna att man i samband med en eventuell minskning av anslagen måste fatta ett beslut om att avveckla normerna för arbetskraftstjänster. De lagstadgade uppgifterna för arbetsförvaltningsmyndigheterna bör minskas avsevärt. Särskilt bör man avstå från den detaljerade regleringen av den arbetssökandes serviceprocess (den nordiska modellen för arbetskraftsservice). Lagstiftningen bör möjliggöra tjänster som kan skräddarsys för lokala behov och de arbetssökandes situation samt tjänster som baserar sig på servicebehovet. Definitionen av de lagstadgade offentliga arbetskraftstjänsterna bör förnyas för att möjliggöra utveckling och tillhandahållande av nya typer av tjänster.
C21-nätverket för de största städerna består av stadsdirektörerna i Helsingfors, Esbo, Tammerfors, Vanda, Uleåborg, Åbo, Jyväskylä, Kuopio, Lahtis, Kouvola, Björneborg, Joensuu, Villmanstrand, Tavastehus, Vasa, Rovaniemi, Seinäjoki, S:t Michel, Kotka, Salo och Borgå. Stadsdirektörernas permanenta nätverk stärker den stadspolitiska diskussionen och städernas gemensamma intressebevakning.
Över tre miljoner människor, det vill säga 54 procent av Finland befolkning, bor i städerna, och nästan två tredjedelar av de finländska arbetsplatserna är belägna i dem.
Mer infomation:
Minna Arve, Åbo stads borgmästare, intervjuförfrågningar via specialexpert Karoliina Hidén, tel. 040 557 0714, karoliina.hiden@turku.fi